torsdag 27 december 2012

Dags igen

Så var det dags igen.
Dunderförkylning och hemma från jobbet.
Kanske till och med öroninflammation och en härlig bihålsinflammation.
Har det inte gått över till imorgon så ringer jag till vårdcentralen och ber om hjälp. Jag gillar inte att äta piller, men ibland kan det vara nödvändigt. Antibiotika kanske?

Jag längtar verkligen efter att bli frisk. Men det kanske man inte blir förrän det blir sommar?
Undrar just vad det tänker på jobbet. Det måste vara femte gången, om inte mer, som jag är hemma från jobbet denna höst/vinter. Ett under att jag har något jobb kvar.

söndag 23 december 2012

Julen nalkas

Jag är förkyld (vilken nyhet va!) och har så varit i drygt en vecka. Äntligen har det börjat lätta så jag räknar kallt med att kunna känna doften av någonting (kanske kanelen på tomtegröten) imorgon. Trevligt!

Sedan vi anlände till mina föräldrar i torsdags har vi hunnit med följande:
  • kokat polkagrisfudge
  • gjort chokladtryffel
  • gjort citrontryffel (som dock blev för lös och kommer att bli till topping på vaniljglass till nyår eller så)
  • satt ihop pepparkakshus
  • dekorerat pepparkakshus
  • handlat julklappar (aldrig att jag ska handla julklappar en fredag före jul igen! ALDRIG!)
  • slagit in julklappar
  • handlat mat för julhelgen (vilket blir ganska mycket när man är sex vuxna och ett barn som ska ha mat tre gånger om dagen)
  • kokat vaniljkola
  • kokat chokladkola
  • kokat sex omgångar knäck
  • bakat vörtbröd
  • klätt julgranen
Mitt i julfirandet bestämde jag och min kära bror oss för att plocka fram vårt Super Nintendo. Det var en bra idé!
Dock insåg vi hur mycket tid vi måste ha spenderat framför våra tevespel när vi var små (och när vi var ganska stora med för den delen) för trots att det var flera år sedan vi ens petade på Super Mario så visste vi båda två var alla extraliv, stjärnor och annat spännande fanns någonstans. Vi visste även vilka rör man kunde krypa ner i och var fuskbanorna fanns utan att ens behöva fundera på det.
Naturligtvis märkte sonen också vad vi höll på med och ville vara med. Efter en stund började han också hoppa på gomber och sköldpaddor, samla pengar och krossa stenar med knytnäven. Med lite övning så behöver han inte skämmas för sig i det sammanhanget i alla fall.

Sonen har även börjat intressera sig för bokstäver. Igår skrev han A aldeles själv. Vi blev mäkta imponerade! Snart skriver han egna böcker och jag får, i egenskap av hans mamma, gå med på Nobelfesten när han tar emot litteraturpriset. Ingen press nu bara...

God jul på er allihopa!

tisdag 11 december 2012

Inga bilder?

Jag har just insett att jag inte laddat upp några bilder på bloggen på flera evigheter.
Tur att jag inte har några ambitioner att vara intressant. Då behövs det inga bilder nämligen.

Nå ja...

Nu tänkte jag tjata lite om jobbet igen.

På Stora Myndigheten arbetar det en massa högt utbildade människor. Under många år har flera av dessa haft aldeles för mycket makt utan att ha förtjänat den.
För några år sedan fick vi en ny Generaldirektör. Den nya GD satte käppar i hjulet för de makthungriga människorna genom att säga att de också fick rätta in sig i ledet, precis som alla andra. GD klargjorde även att alla på myndigheten är lika mycket värda och att även administrativ personal är viktig för att myndigheten ska fungera.
Detta gör att de makthungriga känner sig hotade. De reagerar genom att skicka runt diverse anti-GD-mail på sina enheter för att försöka få så många med sig som möjligt. De tar alla chanser att baktala ledningen och GD för vem som än vill höra på. Om denne råkar vara journalist går munlädret ännu fortare.

Jag motsätter mig inte att folk har åsikter. Det jag klagar på är att folk som har åsikter inte vill göra något kreativt av dem utan väljer att spy ur sig åsikterna och sedan tjura i något hörn och tycka synd om sig själva.
Som ett exempel kan nämnas att Stora Myndigheten just har sökt ett antal chefer. Antalet sökande har varit ytterst få och i princip har inga av dessa varit internsökande.
Ett annat exempel är att Stora Myndigheten letar med ljus och lykta efter nya arbetsmiljöombud på just de enheter där gnällspikarna huserar. Är det någon som anmäler sitt intresse när de ser chansen att vara med och påverka från "insidan"? Nej, knappast.

Det jag säger är att det går an att gnälla, men att gnälla utan att ens försöka påverka själva problemet är inte okej. Det är lite som att låta bli att rösta och sedan klaga på den sittande regeringen. Ta lite ansvar för bövelen! Bete er som vuxna människor och inte som småbarn. Nej förresten.... Jag tar tillbaka det där. Till och med småbarnen på sonens förskola lär sig ansvar och att säga ifrån till fröken eller någon annan vuxen när något är fel.

Barn är kloka. Vuxna är hopplösa.

söndag 9 december 2012

Andra advent

Sonen är hemma igen!
Mysigt och skönt att allt är tillbaka i normala gängor igen.
Kanske mindre roligt när han snabbt gick tillbaka till gnäll-och-klag-läget efter ungefär ett dygn. Mina föräldrar bedyrade att han inte hade några sådana tendenser när han var hos dem. Jag tror dem. Det finns ju ingen anledning att gnälla på Mormor och Morfar som har all tid i världen att leka roliga lekar och laga sådan mat som alltid går hem. Mamma och Pappa däremot sätter ju gränser som måste trotsas. *suck*
Det är tur han är söt :-)

Det känns som om söndagar är den dag när jag har tid att blogga nu mera.
Eller förresten... har tid var kanske lite missvisande.
Söndagar är tydligen den dag när jag låter bli att göra alla saker som jag borde göra.

Just nu ligger det en hoper pryttlar på soffbordet och väntar på att någon (läs: jag) ska plocka undan dem. Jag väljer att strunta i dem. En liten stund till åtminstone.

söndag 2 december 2012

Brädad av kanelbulle och jordgubbsmjölk

Jag är precis hemkommen från mina föräldrar.
Dit åkte jag i fredags med en lycklig unge i bilen.
Idag åkte jag därifrån utan lycklig unge. Den lyckliga ungen lämnade jag kvar i "röda huset".
Jag var lite rädd för (eller hoppades jag... svårt att säga) att han skulle tycka att det var jobbigt när jag skulle åka hem utan honom, men när han råkade se att det skulle vankas fika så fort jag hade åkt så vinkade han raskt hejdå och jag fick snarast tvinga av honom en hejdå-kram.

Lite stukat tog mitt modershjärta sig samman och följde med resten av mig ut i bilen och sträckkörde alla 40 milen hem.
Jag hade sällskap hela vägen av landet Narnia i form av en talbok, inläst av Torsten Wahlund.
Den mannen har en behaglig röst och är en mycket skicklig inläsare som får alla karaktärerna att leva upp. Dessutom är Narnia-böckerna riktiga favoriter hos mig. Det är något betryggande i att veta att allt styrs av ett mjukt gyllene lejon och att skogen och vattnet befolkas av dryader och najader som gör allt för att försvara de sina.
Lite lockande är det allt att tro att det finns någon sanning i det hela, precis som att det är lockande att tro att man kommer till Nangijala när man dör.

När sonen blir gamal nog så ska jag introducera honom till både Narnia och Nangijala. Kanske till och med Fylke och Mordor, men först måste han ju komma hem...

Det är långt till fredag...

söndag 25 november 2012

IKEA

Om ni förresten råkade vara på IKEA i Uppsala igår och hörde ett barn som med hög och klar röst sjöng, med all önskvärd tydlighet, "Bä bä vita lamm, under bordet, BAJSA under bordet" om och om och om igen så var det inte mitt barn.
Det såg möjligen ut som mitt barn, men mitt riktiga barn hade blivit bortbytt mot en demon under natten och återfanns först senare under kvällen.

Vid närmare eftertanke var jag inte där över huvud taget. Ni kan i alla fall inte bevisa det...

Förvånande

Igår kväll satt jag och Maken och tittade på en live-sändning från Dreamhack. Det som livesändes var finalen i en Starcraft II-turnering. Bäst av sju matcher. Två koreaner i final. 1:a pris: 250.000 SEK

Jag kom på mig själv med att tycka att det hela var ytterst spännande och att jag satt och höll andan när den ene koreanen, som uppenbarligen var sjukt duktig på det han gjorde, höll på att spöa den andre koreanen, som var ännu skickligare i sitt spelande.
Tyvärr förlorade den förste killen fyra matcher i rad så det hela var snabbt över.

Både jag och Maken funderade på hur långt vi själva hade kommit på samma tid som finalspelarna lyckades bygga en hel armé och spöa upp varandra (i tid: ca 10 minuter). Vi räknade med att vi nog hade hunnit bygga vår första byggnad och skapat ett par nya gubbar. Inget mer.

Av detta drog jag några slutsatser:

Slutsats 1: De där killarna är helt sanslöst skickliga spelare!
Slutsats 2: 250.000 spänn för att spela dataspel i ett par dagar är en ganska okej lön.
Slutsats 3: Jag gillar att titta på datanördar som sparkar varandras stjärtar i en virtuell sci-fi-värld.
Slutsats 4: Människor som är duktiga på vad de gör är intressanta (dock inte Zlatan, han är obehaglig)

Samtidigt längtade jag lite tillbaka till den där tiden när jag faktiskt vara ganska bra på Starcraft och i alla fall hade en liten möjlighet att vinna ibland. Nu tror jag att till och med Sonen skulle kunna vinna över mig om han bara fick chansen. Det ska han inte få...
Jag kan inte låta bli att fundera på om jag har det bättre nu, utan datorerna, eller om jag har missat något? jag menar... jag har ju inte ens Facebook.
Har jag missat världen eller har världen missat mig?

Jag tror att jag ska spela lite Starcraft nu...

torsdag 15 november 2012

Nattinatti

Idag somnade barnet utan middag (dock efter en flaska välling - jag är väl inget monster heller...) och med två korta sagor som enda nattning.
Jag och Maken enades om att vi nog har ett sjukt barn på halsen imorgon.

Undrar just hur jag ska hantera ett sjukt barn som vill åka och handla, eftersom jag redan igår lovade att det var det vi skulle göra på vår lediga fredag.
Lura i barnet att det är en annan dag?
Nej, knappast. Det smarta barnet vet minsann att det är fredag imorgon och att vi ska åka och handla då.

Det är bara att hoppas på att sjukdomen går över i natt och att vi bara inbillat oss alltihop imorgon bitti.

söndag 11 november 2012

Klassisk barnvisa goes nasty

Sonen har, som alla andra barn i den åndern, upptäckt att ordet bajs framkallar intressanta reaktioner hos den vuxna omgivningen. Reaktionen blir särskillt intressant om man sjunger ordet bajs om och om igen. I sonalyckans tappning blir det såhär:

Bä bä vita lamm
Under bordet bajsa under bordet.

De första gångerna klarar man som vuxen av att hålla sig för skratt, men när sången blir mer och mer innerlig och Bä bä barjsar många många gånger under bordet så bryter man snart ihop i ett skrattanfall, varpå Bä bä bajsar några gånger till.


Och för er som undrar...
Hälstickningen gick bra och jag tror att min kompis lyckades få till en bra häl till sist.
Våra barn hade i alla fall roligt. Det tog ungefär 30 sekunder innan de hade funnit varandra och deras mammor blivit förvisade till soffan i vardagsrummet. På det hela taget en trevlig eftermiddag.

torsdag 8 november 2012

Mitt dumma nöt

Imorgon ska jag hem till en kompis och lära henne sticka sockar. Det var visst främst hälarna hon hade problem med...

Mitt dumma nöt!
Jag kan ju inte heller sticka hälar på något bra sätt. jag brukar ju göra tubsockar när jag stickar, eftersom det är mycket lättare.

Nå ja...
Det är väl bara att bita i det sura äpplet och konsultera den Allvetande Skräphögen a.k.a Internet. Någonstans borde det ju finnas någon som lagt upp en bra beskrivning av hur man på bästa sätt stickar hälar.

Jag köpte för övrig böcker härom dagen. De kom igår och i helgen ska de skickas tillbaka.
Jag anser att om man betalar 1145 skattade kronor för en ny bok så borde den hålla nyskick när man får den. Detta var helt klart en begagnad bok som hade ett trasigt fodral med stora svarta fingeravtryck på och smulor mellan sidorna.
Jag anser även att om man betalar 300 pix för en annan ny bok så ska den inte vara trasig när man får den och när man kontaktar företaget försvarar de sig med att "Jag packade ned den finaste. Den var ju bara lite trasig i ryggen."

Jag har inte bestämt mig för om jag ska häva köpet helt eller om jag ska våga be om en ny bok från samma ställe. Den stora och dyra boken är dessutom, bara för att göra det hela lite krångligare, slut på förlaget och jag hittar den inte till överkomligt pris någon annan stans.
Mig vara mycket besviken.

Nu ska jag lära mig sticka hälar.

söndag 4 november 2012

En uppdatering

Nu var det länge sedan jag skrev något här.
Det kan bero på att det inte hänt så mycket den senaste tiden, men det kan även bero på att jag inte har haft ork att engagera mig.
Jag tror att det är det senare som är närmast sanningen.

Den 21 oktober var jag i alla fall iväg på en spelning med Sabaton. Helt underbart! Två grymma förband och en fantastisk publik som verkligen gav järnet! jag var lite för förkyld för att kunna njuta helt av masspsykosen, men close enough =0)

Favoriten var ändå när hela detta hav av svartklädda hårdrockare, där de flesta förmodligen inte satt sin fot i en kyrka på år och dag, hoppandes och headbangandes sjunger "Fader vår som är i himelen...". Snacka om ironi! Jag vet inte om det är min humor som är säregen eller vad det är, men jag har fortfarande kul åt det där.


På jobbet: intet nytt.
Jag hoppar på alla småuppdrag som jag kan innan Stora Myndigheten har bestämt sig för hur de ska hantera "mina" ärenden i framtiden. Ska vi ha koll på inflödet eller ska vi släppa det fritt, vind för våg?
Jag bara säger en sak: Tänk på att Janne Josefsson lurar runt varje hörn. Kan vi verkligen låta bli att ha koll?

Plugget: En kurs av två avklarad. Enligt hemtentan fick jag VG, vilket jag får vara nöjd med. Jag bara hoppas att det betyget gäller för hela kursen.

Idag: Pyssel hemma och sedan träff hos kompisar för att inspektera deras nya hus. Ska bli riktigt trevligt!

fredag 26 oktober 2012

Dagens gnäll

Sonen badar.
Jag har migrän.

Solen skiner.
Det blåser massor.

Jag är ledig.
Har inte gjort ett skit.

Skulle behöva städa.
Jag har migrän.

torsdag 18 oktober 2012

Snart blir det snö

Sonen: Mamma. Vad heter den där svarta?
Jag: Det heter vindrutetorkare.
Sonen: (eftertänksamt) Jaa. Och när det blir vinter så kommer det snö i taket. Under molnen Mamma.
Jag: Jasså gör det?
Sonen: Jaa. Det kommer hos Pletepleta (Peter och Petra, alltså grannarna) också. Och på äpplena.

måndag 15 oktober 2012

Måndag igen

Måndag och en ny förkylningsperiod är här.
Idag har förkylningen försett mig med en inbygd kamin, en rasp i halsen, och en total avsaknad av luktsinne. Tack, tack snälla förkylningen.
Roligare kan man ha.

Men då får jag ju en chans att se på Stolthet och fördom igen. Hurra!
Jag kan ju också se på konstiga TV-program som man aldrig hinner se på annars.

Det lutar dock mest åt att sova blir den stora aktiviteten idag.

fredag 12 oktober 2012

Ett barn av sin tid?

På öppna förskolan pratade vi idag om att man ska vara snäll.

Pedagogen pratade med en tjej som kanske kunde vara i fem-årsåldern om att man måste försöka vara snäll mot häxan eftersom det är det enda som biter mot dumma personer.(vi hade precis sett på dockteater där häxan kokade ihop en bli-dum-soppa som hon lurade i de övriga dockorna)
Den kloka lilla tjejen svarade:
- Ja, hon behöver en värdegrund.

Snacka om att vara barn av sin tid!

Söta barn

När jag skulle spänna loss sonen ur bilstolen igår utspelade sig följande dialog:

Sonen: Vilket fint hår du har gjort!
Jag: Gillar du att hålla i mitt hår?
Sonen: Mmm. Det är fint.

Kan man göra annat än att älska ett sådant barn som berömmer ens hår, trots att det är otvättat och hopplöst spretande.

Strax efter detta ville sonen låna bilens askkopp som ser ut som en mugg med lock. Det fick han.

Sonen: Mamma, jag måste släppa ut nånting som är i den där burken.
Jag: Vad är det som är i burken då?
Sonen: Hönor!
Jag: Oj då! Ja, då måste du skynda dig. Vänta ska jag öppna dörren så att de kan springa iväg
(jag kliver ur bilen och öppnar pasagerardörren)
(sonen häller ut de instängda hönorna)
Jag: har du släppt ut alla hönorna nu?
Sonen: Nej, det är några kvar. (han häller ut några kvarglömda hönor till)
Jag: Men nu måste det ju vara slut på hönor.
Sonen: Ja, men titta! Det var hästar under hönorna! Jag måste släppa ut dom också!
Jag: Ja, gör det. Jag går och hämtar posten så länge.
(jag hämtar posten och återvänder till bilen där sonen glatt släpper ut häst efter häst ur den lilla svarta burken)
Jag: Har du släppt ut alla hästarna nu?
Sonen: Nej.
Jag: Jo, men det ser väldigt tomt ut nu.
Sonen: (kikar noga efter i burken) Det är faktiskt några kvar där nere.

Jag kunde ju inte gärna argumentera emot utan fick vackert vänta i fem minuter  till innan alla hästarna och hönorna återvunnit sin frihet och vi kunde gå in i värmen.

Vilken tur att ungen har fantasi! Det vore så tråkigt annars.

lördag 6 oktober 2012

En kall lördag

När jag vaknade i morse så var det is i badtunnan.
Det var även frost på lägdan utanför vårt hus.
Det var höst på riktigt.

Jag kom på att jag borde ha plockat in de sista squasharna igår kväll, men då kunde jag ju inte veta att det skulle bli minusgrader.
När jag tittade ut mot squashplantorna såg bladen ut som grönbrunt snor och jag misstänker starkt att detsamma gäller för frukterna.
Nå ja... Vi har ju ändå ingen plats i kylskåpet. Där bor för närvarande ett stort antal (fem) vitkålshuvuden tillsammans med några salladsknippen som vi glömmer bort att äta upp. Tips på vad  man gör av stora mängder vitkål tas tacksamt emot.

Idag ska vi låna ut sonen till Farmor och Farfar. De ska åka till biblioteket och titta på dockteater. jag hoppas att det är något som faller lilleman i smaken. Bibliotekarien hävdade att det skulle vara lämpligt för två-och-ett-halvt-åringar och då får man ju tro på det.

I barnets frånvaro ska vi skaffa några råttfällor/råttskrämmor och placera ut på vinden. De senaste nätterna har vi märkt av en viss aktivitet i väggarna och på vinden och vi har bestämt att mössen får dansa schottis i någon annans hus.
Vi ska även paketera om diverse saker som vi har uppe på vinden. Just nu ligger de i pappkartonger som är allt annat än rått- och mussäkrade och det känns inte helt okej. Istället ska vi försöka lägga sakerna i genomskinliga plastbackar med tydliga märkningar så att man vet vad som är i dem.

En av de saker som ska organiseras på vinden är alla urvuxna barnkläder. Det är helt fantastiskt hur mycket kläder som vi har haft till sonen. Man skulle kunna tro att vi haft minst fyra barn, med tanke på alla kläder och skor. Något som är än mer fascinerande är att omkring 90% av kläderna är begagnade i minst ett led och att vi själva inte har köpt mer än kanske 10 nya plagg åt honom (strumpor och kalsonger ej inräknade) på hela tiden. Många saker som vi använt till sonen är dessutom efter mig och min bror, vilket innebär att de har ungefär 30 år på nacken vid det här laget. Ganska imponerande tycker jag.
I vilket fall som helst så måste detta hav av kläder organiseras på ett eller annat sätt. Vi måste bestämma vad som ska skänkas bort och vad som ska sparas, vilka skor som är tillräckligt bra (och hela) för att sparas och vilka som inte behöver sparas åt eftervärlden. Det ska bli riktigt skönt att få det överstökat. Just nu ligger det urvuxna kläder och skor lite överallt och överblicken över vad som faktiskt passar och inte är katastrofal.

Det är nog dags för sonen att sluta växa nu...

onsdag 3 oktober 2012

Förkylning

Jag var nästan säker på att ett par dagars vila skulle göra mig frisk.
Pyttsan!
Jag är mer förkyld idag än måndagen och tisdagen tillsammans.
Tur att det finns mycket te att tillgå.

Just nu tittar jag på TV (en tveksam lyx man får när man är sjuk) och ett program som handlar om fuskbyggare i USA.
Det som slår mig är att standarden på husen är generellt så mycket sämre än i Sverige. Isoleringen är i  det närmaste obefintlig och byggstilen liknar i många fall det som vi skulle bygga till uthus och sommarstugor.
Själva fuskbyggandet är dock detsamma som i Sverige. Klåpare som ger sig på att renovera badrum utan att använda fuktspärrar eller dra om elen utan att ens kunna stava till behörighet. Att de dessutom har mage att ta betalt för det och i vissa fall försöka stämma husägarna för utebliven betalning är också precis som i Sverige (bortsett från den där stämningsbiten förstås...)

Jag förstår dock inte charmen med all grå marmor i badrumen. Det ser precis ut som badrumen på ett hotel, renoverat på 80-talet. Det ser så opersonligt ut att man nästan blir mörkrädd. Men det kanske är opersonligt som säljer i USA, vad vet jag.

Nej, jag tror att jag ska titta på Stolthet och fördom" istället. Det är lite mer min stil.
Jag borde sätta igång med mina sömnadsprover också, men det kräver lite letande efter vettiga tygbitar. Kanske blir det idag, kanske imorgon, kanske senare...

lördag 29 september 2012

Plugghäst

Idag har jag pluggat.
Jag läser nu mera dubbla kurser på universitetet och jag har nu läst igenom diverse kurslitteratur som sig bör.
Det är faktistk riktigt intressant.
Duktiga jag!

Dock blev jag riktigt besviken när jag tänkte logga in på SVAR:s hemsida där jag spanat in lite intressanta handlingar som jag skulle använda mig av i en inlämningsuppgift. Det visade sig att det som jag trodde var en gratistjänst i själva verket var en betaltjänst som kostar i runda slängar 250 pix i månaden. Det var jag inte beredd på. Jag hade fått intrycket av att det skulle kosta gratis för oss som är studenter, men så var visst inte fallet.
Å andra sidan kan man ju kanske ta den kostnaden i en månad eller så, bara för att slippa åka till Riksarkivet eller något av Landsarkiven. Det kostar ju också en slant. Ta Riksarkivet som exempel:
- Tåg tur och retur = 150:-
- Lunch + fika = 100:-
Totalt: 250:- = samma pris som en månads användande av dokumenten på hemmaplan. Man slipper även använda vita hadskar för att kunna peta på handlingarna.
Dessutom får man ungefär fem kannor te för samma pris som en kopp dito på RA och ingen har några som helst åsikter om hur nära dokumenten man dricker teet och äter sina mackor.

nå ja...
Vi får se vad som händer. Kanske jag köper in mig på de där handlingarna. det verkar ju onekligen enklare än att springa till RA titt som tätt...

torsdag 27 september 2012

Söta barn

Följande scen utspelade sig igår när jag hämtade sonen på förskolan:

Sonen: Mamma, bär mej.
Jag:  Du kan ju gå själv, det vet jag.
Sonen: Nej, det vet du inte
Jag: Jo, det vet jag. Kan inte du bära mig istället?
Sonen, bekymrat: Men... Jag har så små händer.

Vi enades om att helt enkelt hålla varandra i handen tills vi kom till bilen.

måndag 24 september 2012

Dagens snackis

Idag var det verkligen garnets vara eller icke vara som var dagens snackis på jobbet.
Inte hade jag väl kunnat tro att så många skulle komma rusande till mitt försvar!
Sällan har väl Stora Myndigheten överrösts av så mycket garnsnack på en och samma dag.
Tack alla ni som gjorde min dag idag!

Och för er som inte arbetar på Stora myndigheten, så här gick det till:

Jag började dagen med ett lite lagom jobbigt möte om arbetsmiljön på min enhet och när det var slut bad jag om ett par extra minuter med enhetschefen. Jag frågade helt enkelt vad som egentligen hade sagts angående mitt handarbete och hur stora växlar jag egentligen behövde dra på detta. Till min glädje såg chefen en smula lättad över att det var detta jag ville prata om och meddelade att hon absolut inte såg det som ett problem att jag handarbetar på mötena. Hon lovade dessutom att ta kontakt med personen ifråga och berätta att jag tagit illa vid mig över att det hela kommit till min kännedom via mina två chefer och inte direkt från henne.
Efter några timmar ringde telefonen och jag fick en ursäkt från den som undrat över mitt handarbetande. Hon beklagade att jag tagit illa vid mig och att min chef upplyst henne om att mitt handarbete inte hindrar mig från att delta i diskussioner utan att det snarare är tvärtom.
Jag bekräftade att så är fallet.
Hon lovade då att det var helt i sin ordning med handarbetandet, förutsatt att jag informerade alla eventuellt nytillkomna bekantskaper om varför jag gör som jag gör.
Det lovade jag utan omsvep och vips var handarbetande lagligt på Stora Myndigheten.

Nu gäller det bara att fixa en ordentlig underground-rörelse på jobbet så att garnet kan få fortsätta att frodas. Tips på lämpliga initieringsriter välkomnas.

söndag 23 september 2012

Så har det hänt

Fem år tog det, men nu har det slutligen inträffat.
I fem år har jag handarbetat på mer eller mindre varje möte som jag deltagit i på jobbet. Det är mitt sätt att koncentrera mig och registrera vad som sägs. Jag är inte på något sätt ouppmärksam, snarare tvärt om. Om jag inte skulle ha mitt handarbete så skulle jag börja fundera på allt annat än mötet och låta tankarna vandra iväg, vilket i sin tur skulle innebära att jag inte lyssnar och tar del av vad som sägs.
Jag är fullt medveten om att mitt handarbete kan ses som nonchalant och ouppmärksamt och det är därför jag alltid informerar nya mötesbekantskaper om vad jag gör och varför. Jag talar även om för mina kollegor att det är helt okej att tala om för mig om det är någon som av någon anledning inte vill att jag ska hantverka på mötet. Jag lovar dessutom att inte bli upprörd.

I torsdags fick jag således min första reprimand angående detta.
Jag kan väl inte säga att jag är förvånad över att någon har åsikter om mitt sätt att hantera möten, men jag är ytterst förvånad över:
  1. att jag fick tillsägelsen en dag efter mötet
  2. att jag fick den av någon annan än den som stört sig på mitt virkande
  3. att den som fick äran att berätta för mig inte heller hade hört det hela från "hästens mun" utan satt i tredje led.
Dessutom skall det nämnas att mötet jag var på handlade om arbetsmiljö där vi bland annat nämnde det här med rak kommunikation. Den som störde sig på mitt hantverkande och som inte klarade av att berätta det för mig personligen utan ansåg sig behöva gå via både enhetschef och gruppchef är dessutom anställd på HR för sina speciella kompetenser i bland annat psykologi.
Om inte det räknas som ironi så vet jag inte vad som gör det.

Jag måste säga att jag inte vet hur jag ska handskas med det ännu. Jag kan dock säga att det har förstört min helg mer än vad jag skulle ha velat. Det borde inte ha stört mig så mycket som det har gjort, men nu är det som det är och jag måste ta hand om det på något vis. Vi får se hur jag gör...

Hantverka på möten vill jag inte sluta med. Det skulle innebära total katastrof för min koncentration.

Lösning tack!

söndag 9 september 2012

Lyckad dag!

Idag har jag verkligen gjort ett gott dagsverke.

Dagen började med att jag klev upp ur sängen medan sonen och maken fortfarande sov. Jag smög på mig kläderna och gick ut i tvättstugan för att vika tvätt.
När sonen vaknade gjorde jag frukost åt honom och mig samtidigt som jag försökte värja mig från de värsta gnäll-attackerna (sonen är inne i gnälla-och-gråta-över-allt-perioden och vi hoppas innerligt att den snart är över)
När frukosten var avklarad gick jag ut och grävde i trädgårdslandet.
Vi håller på att göra odlingslimpor i de nybygda odlingslådorna, eftersom jag tror att det kommer att bli mycket bättre än den jobbiga och kompakta jorden som finns där idag. Detta innebär att jag har grävt i lerjord i två dagar, flyttat mängder med ris och trädgårdskompost samt lagt på en massa gräsklipp. Nu ska bara jorden skyfflas tillbaka ovanpå så är EN låda klar. *pust*
Jag räknar med att hinna skotta tillbaka jorden under kvällarna denna vecka, men vad jag räknar med och vad verkligheten tillåter är två vitt skilda saker.
Kanske blir det en låda till nästa vecka, men det beror på vädret.
Regn = kompakt lera = hopplöst att skotta = ingen odlingslåda.

Mitt i alltihop kom grannen på att hon inte hade frågat mig om svampplockning på flera dagar. Jag tackade ja och hängde med henne i ungefär en och en halv timme innan vi återvände med ett par liter blandad svamp, ungefär 1,5 liter blåbär och hallon samt några äpplen som jag snodde (med visst tillstånd så klart) från grannens sons äppelträd. han hade så många (både äppelträd och äpplen) att han inte skulle sakna dem.

Det visade sig också att sonen hade ett outnyttjat potatisland bakom sin verkstad. Jag ska undersöka möjligheterna att hyra in mig där senare. Kanske jag kan få ett ordentligt potatisland till sommaren!

Väl hemma igen blev det mer grävande och skyfflande samt matlagning och mera skyfflande.

Efter middagen blev det en dryg timmes svamprensande innan det fick bli lite tid även till datorn och mina övriga intressen.

Och till alla er som inte anser att man skall arbeta på söndagar: Detta är inte arbete. Det är fritid med kvalité!

fredag 7 september 2012

Förkylning igen

Så var det dags för förkylt barn igen.
Feber, gnäll och ännu mera gnäll.
*suck*
Tur att han är bedårande när han inte gnäller.

Idag åt vi gräddstuvad lever till middag.
Det gick ned hos både sonen och maken men jag, som var den som ville göra maträtten från första början, klarade inte av att få i mig hela min portion.
Jag vet inte vad som var skillnaden från förra gången jag åt det (och då var det jättegott, det minns jag tydligt) men denna gång växte det liksom i munnen och jag ville verkligen inte äta upp. Märkligt...
Vi får använda resterna i en paj eller så, där de kan få dela konsistens och smak med andra saker som väger upp det obehagliga.

Något annat som är märkligt är min nuvarande inställning till godis och sötsaker.
Jag har tidigare aldrig kunnat tacka nej till bullar, kakor och godis. Särskilt inte när det har serverats i samband med konferenser och kurser. Då har det snudd på varit omöjligt att inte äta sig fullständigt fördärvad och det har alltid slutat med att jag mått illa på hemvägen av allt ätande.
Onsdag och torsdag denna vecka var vi på planeringskonferens med jobbet och jag åt inte en enda konferensgodis, kaka eller bulle på två dagar. Alla andra åt, men inte jag. Jag ville helt enkelt inte ha.
Helt otroligt!
Att satsa på att äta lågkolhydratkost verkar tydligen funka för mig och mitt sötsug. Det verkar även fungera för mitt småätande och för mitt humör. Lysande!
Med detta som facit tänker jag fortsätta och se hur det går med vardagen här framöver.


Detta blev ett splittrat och något förvirrat inlägg, men det får ni ha lite överseende med.
Jag ska försöka lägga upp ett par bilder snart också. Det börjar vara dags nu tycler jag...

torsdag 23 augusti 2012

Dags att förundras igen

Så var semestern slut och vardagen återtar sin normala form.
Till viss del är det ganska skönt att få struktur på livet igen, men samtidigt är det snudd på plågsamt när väckarklockan ringer 05.45.
Nu blev det ju en extra "ledig" dag denna vecka, eftersom Sonen blivit dunderförkyld och jag har "vabbat" hela dagen, vilket har varit ganska skönt. Dock längtar jag nästan efter att få komma tillbaka till jobbet och jobba ikapp. Jag hade sådant flyt igår att jag inte känner mig färdig för helg ännu.

Men det är ju onekligen intressant att vara hemma med sjukt barn.
När man själv är sjuk så vill man helst ligga still och tycka synd om sig själv under en filt framför TV:n med en kopp te i högsta hugg. Det gäller tydligen inte för två-åringar.
När man är två är och sjuk vill man göra följande:
  •  Jubla över det faktum att man har kalsonger på sig och till följd av detta dansa sig igenom husets alla rum
  • Leka vilda lekar i soffan
  • Hjälpa sin mamma att gräva upp potatis i trädgårdslandet
  • Åka sparkbil på altanen
  • Gladeligen traska bort till grannarna för att mata deras hönor med nedfallna äpplen
  • Plocka plommon
  • Försöka klättra i grannens äppelträd
Men sjuka två-åringar vill också titta på film i massor, vilket i och för sig inte är något ovanligt eftersom han vanligen tjatar om film ett par-femti gånger om dagen (en biverkan av den första sjukperioden i våras när vi hade magsjuka alla tre och vi vuxna inte orkade annat än att däcka i soffan). idag var det nästan uthärdligt för mig att titta på filmerna med sonen, eftersom han satt still alla tre filmerna igenom. Under Robin Hood trodde jag till och med att han höll på att somna en stund.

Nu har sjuklingen i alla fall somnat och det var nog tur. Hans röst hade inte orkat med en vaken timme till. Jag har sällan hört något så hest. Det lät som om han hade varit på åtta hårdrockskonserter i rad och försökt att överrösta musiken i samtliga låtar. Det verkade dock inte bekomma honom det minsta eftersom han fortsatte att pladdra lika oavbrutet som vanligt.

Det är bara att förundras.

lördag 14 juli 2012

Odlingslåda nummer 4

Idag har vi (mestadels Maken faktiskt) byggt ihop en ny odlingslåda till grönsakslandet. Den blev bra, men tyvärr en aning för stor åt alla håll utom uppåt.
Den blev lite för lång och lite för bred, vilket berodde på att maken inte mindes regeln vi skapade efter att ha byggt de andra tre lådorna: Gör lådorna minst en decimeter mindre än vad du tror åt alla håll. Nu sticker den ut i "gångarna" så pass att det börjar bli riktigt svårt att gå där.
Planen för resten av grönsakslandet är att helt enkelt vänta tills alla grönsaker är uppätna, eller åtminstone borta ur landet och därefter plana ut eländet och bygga lådorna först, istället för att försöka bygga lådorna runt de befintliga jordhögarna som ska föreställa små odlingsrutor. Först när lådorna väl är byggda och gångarna fixade i något sånär räta linjer ska de fyllas med jord och övrigt material.
Det är bra med en plan...

Imorgon hotar meteorologerna med regn igen. Jag tycker att det får räcka nu. Mina grönsaker vill inte ha mer regn just nu. De vill ha sol och värme. JAG vill ha sol och värme!
Någon måste ha tappat bort min väderbeställning som jag lämnade in i god tid före min semester, för det här är långt ifrån vad jag beställt!

fredag 13 juli 2012

Det är en regnig sommar vi har

Det är ju ganska skönt me dlite regn ibland, men nu börjar jag lessna. Två åskväder om dagen är lite mer än vad som är bra för humöret.

Snart åker jag och sonen till affären för att handla veckans mat.
Där kan det väl ändå inte regna...

söndag 1 juli 2012

Gurka

Jag gillar gurka!
Framför allt gillar jag sådan där gurka som man kan hämta i sitt eget växthus, sådan gurka som är ljummen och smakar lite sött och som sticks lite när man plockar den. Vi kan nog plocka en gurka till på tisdag. Det blir i så fall den tredje gurkan sedan midsommar.
En mjuk macka med litet smör, ett par skivor mild ost och en massa gurkskivor av egna gurkor är helt fantastiskt till frukosten. Mums!
Jag har några djungelgurkor också. Det är säkert hundra små gurkämnen som nu börjar mogna så smått. Om de smakar gott så kommer det absolut att bli fler sådana nästa år. De är verkligen hur gulliga som helst!

Nu går jag och väntar på att tomaterna ska börja mogna. Det finns ett stort antal gröna små tomater som bara väntar på lite mer sol och värme och när som helst så kommer det att explodera av rött och gult där nere i växthuset.

Paprikorna för också en härlig tillvaro där nere i värmen. Det dyker upp nya knoppar på plantorna var och varannan dag. Snart kanske de slår ut också. Det vore kul om det faktiskt blev paprikor på dem, eftersom sonen är så förtjust i just paprikor.

Det har även visat sig att sonen också är tämligen förtjust i bondbönor. Så förtjust att han nu mera inte få gå in i växthuset utan övervakning. Han plockar allt som kan tänkas innehålla en bondböna och försöker äta dem. Problemet är bara att han redan ätit alla mogna bönor och de stackars små saker som är kvar behöver förmodligen minst en vecka på sig innan de är ens i närheten av att vara ätmogna.
Tur att ärtorna mognar snabbare än så. De kan duga som ett substitut för bönorna en liten stund i alla fall.

måndag 18 juni 2012

sjuk

Feber, halsont och hosta.
Blir nog inte så mycket jobb för mig denna vecka.
Synd...
Jag hade ju äntligen hittat balansen och skulle börja beta av alla gamla ärenden som ligger och väntar. Men men...
Det får väl vänta till nästa vecka.

Nu ska jag titta på lite kostymdrama och dricka varmt te.

tisdag 12 juni 2012

Underbara trädgård

I min trädgård växer det så det knakar, trots att den riktiga sommarvärmen lyser med sin frånvaro.
Kryddorna förökar sig otroligt mycket och jag tar in knippen flera gånger i veckan och hänger dem på tork i köksfönstret. Det blir en ganska trevlig gardin.

I växthuset frodas mina tomater (jag tror faktiskt att jag får mina första tomater klara lagom till midsommar) och gurkorna är inte långt efter. Mina squash-plantor ser riktigt lovande ut och jag hyser till och med visst hopp om mina vattenmeloner. Jag har redan smaskat i mig flera sockerärter och mina första bondbönor går nog att skörda om ett par veckor. Min vindruvsranka ser helt fantastisk ut där den klänger fram i ena hörnet och der ser ut som om det kan bli en ordentlig skörd till hösten.

Fick ett recept på rabarbersaft idag som jag tänkte testa i helgen. Med så mycket rabarber som vi har så måste jag ju kunna göra någonting med dem. Kanske blir det en omgång rabarberkräm också. Det var riktigt länge sedan...

Snart spricker alla våra fläderbuskar ut i full blom och då tänkte jag försöka mig på flädersaft också. Det har jag aldrig gjort förut, men det kan väl inte vara så svårt tycker jag. =0)

Jag trodde aldrig att det skulle vara så underbart att ha en trädgård.
Den gör att jag kan andas och känna mig fri.
Jag gillar att vara fri.

fredag 8 juni 2012

Det lönar sig att vara ihärdig

Igår fick jag frågan om jag ville ha ett halvårs vikariat som arkivarie på Stora Myndigheten. Jag lovade att tänka på saken.
På måndag ska jag prata med min nuvarande chef och se vad hon anser om saken. Förhoppningsvis kan hon lösa situationen på något bra sätt.  Det vore ju skoj att få chansen att jobba med det jag är utbildad till.
Dessutom var det ju faktiskt kul att få frågan. Bli handplockad liksom...
Det visar bara att det lönar sig att vara trevlig och verka intresserad, trots att det kanske inte alltid har varit fallet.

Det är dock inte utan viss tvekan som jag funderar på att acceptera förslaget.
Ja, det innebär att jag får jobba med det som jag är utbildad till.
Ja, det innebär en högre lön. Visserligen bara för ett halvår, men ändå...
Ja, det innebär att jag får intressanta arbetsuppgifter och får en inblick i saker som jag inte har nu.

Men...

Det innebär samtidigt att jag lämnar de uppgifter som jag trivs med idag och som jag fått att fungera som jag vill. Tänk om jag inte får tillbaka "min" tjänst om ett halvår när vikariatet är slut?
Det innebär även att jag byter enhet till en som jag lämnade för några år sedan av många och obehagliga anledningar. Jag trivs ju så bra med min nuvarande...
Jag får visserligen ett nytt, eget rum, men jag trivs ju så bra i mitt nuvarande.

Men...

Jag kommer nog att tacka ja i slutändan. Bara det löser sig med chefen så =0)

onsdag 6 juni 2012

Tomt...

Så har Mamma och pappa åkt hem efter att ha varit hos oss i hela fem dagar och det är, som vanligt, lite sorgligt när de åker hem. Mamma och Pappa är ju alltid Mamma och Pappa, oavsett hur länge man bott hemifrån och jag saknar dem lika mycket varje gång som vi skiljs åt.

De har hjälpt oss med så mycket under tiden som de har varit här. Mamma har vaktat sonen och hjälpt till med att baka tårtor och så inför sonens födelsedagskalas som vi hade i söndags. Pappa hjälpte oss att ta ned den stora rönnen som stod på baksidan av vårt hus. Lite ledsamt att behöva ta ned det fina trädet som stått här långt innan huset bygdes, men när vi såg hur rötan hade tagit över alla grenar i trädet och dessutom hade gjort vissa delar helt ihåliga så insåg vi att det var rätt beslut att kapa det. Det är ju alltid bättre att fälla träd på ett kontrollerat sätt än att det själv ska bestämma sig för när och var det ska falla.
Nu har vi ju dessutom ved till vinterns eldning. Praktiskt!

Sonen har haft så svårt att sova under flera nätter nu. Jag vet inte hur många timmar vi har sovit, men det kan inte vara mer än åtta timmar på tre nätter. Det är inte utan att man börjar bli lite mör... Nu sover han i alla fall middag och jag tar mig en välförtjänt paus. Dock måste jag väcka honom snart om han ska kunna somna ikväll. *suck* Det är ju så lugnt och skönt nu...

Och snart är det min födelsedag också...
Orkar jag verkligen fira den?
Tveksamt...
Kanske kan man bjuda över några kompisar och spela spel?
Det känns ju som ett  lagom trevligt besvär =0)

lördag 26 maj 2012

En ljuvlig vecka

Denna vecka har varit helt underbart ljuvlig med sitt fina väder. Idag har dessutom varit extra ljuvlig, eftersom sonen har varit utlånad till farmor och Farfar som tog med honom till Skansen.
Missförstå mig rätt när jag säger att det har varit ljuvligt utan sonen. Det är inte det att jag tycker att det är jobbigt när han är här, men det är bara sä himla skönt att faktiskt hinna med att göra färdigt saker innan någon släpper en "lanch lalong" (översättning: orange ballong) i degen/rabatten/vattenkannan eller välter ut en burk med knappar/sylt/vällingpulver över hela golvet.
Men det är inte utan att det blir lite tomt utan honom.

Nå ja...
Jag har i alla fall varit otroligt duktig idag.
Följande har jag hunnit med:
  • Bakat två matbröd av min surdeg som jag satte igår. Smaskens!
  • Bakat en omgång fikabrödsskorpor som även passar för svärmors och hennes diabetes
  • Bakat en omgång osötade muffins som visserligen smakade gott och såg fina ut, men som hade en konsistens som mest påminde om för tjock gröt. Ska nog försöka modifiera receptet senare för smaken var det som sagt inget fel på.
  • Bakat 60 kanelbullar och tre kanellängder
  • Varit iväg med maken och handlat mat och gått på loppis.
  • Lagt ut ordentligt med gräsklipp runt alla växter i växthuset. Bra näring sägs det.
  • Plockat en hel del mynta och hängt på tork i köksfönstret. Hoppas att det blir lika bra te som vanligt. Annars får jag importera "rätt" mynta av Mamma
Känner mig ganska nöjd med den insatsen faktiskt.

Har dessutom klurat på några jobbfrågor och hur jag ska lösa dem. Tror att jag lyckats i ett fall åtminstone.

Nu är det snart dags för Melodifestivalen. Jag är inte så intresserad av vem som vinner, men jag tycker att det är lite kul att racka ner på alla usla bidrag som medverkar. Vissa länder tycks ha en otroligt märklig musiksmak och jag tror inte att det är någon skillnad i år.

tisdag 15 maj 2012

Paket!

Jag har fått paket! Hurra!!
Fyra sorters garn, ett härligt ekologiskt te och en bok. Perfekt för sommarkvällar på altanen.
Jag ska försöka få tummen ur och faktiskt knäppa ett foto av mitt paket och lägga ut så ni får se hur fina saker jag fick. men det får bli på torsdag eller fredag när jag har lite tid över till sådant.

Sonen blev i alla fall överlycklig när han upptäckte det stora gröna paketet i brevlådan. Dock glömde han raskt bort det när han kom på att han kunde leka i sandlådan istället.
Han kommer nog att få sin beskärda del av paket snart i alla fall. Hans födelsedag är ju bara två veckor bort och det kommer nog bli både ett och två paket från alla möjliga håll. Av oss ska han bland annat få en lekspis, en teservis och några pixi-böcker. Allt inhandlat second hand eftersom jag tycker att det är onödigt att köpa nya saker när det finns så fina saker som andra inte längre vill ha. Och om man dessutom kan få sakerna för mindre än hälften av nypriset (i fallet med pixiböckerna så kostade de bara en 24-del av originalpriset d.v.s 50 öre styck) så gör det ju inte så mycket tycker jag =0)

Sonen har redan fått egna spadar att ha i trädgården och några hinkar som han kan bära vatten i. Det är ju bäst att börja tidigt så att han kan hjälpa mig i kampen mot ogräset, eller hur.

Min nyfunna trädgårdsglädje blir snart ännu gladare, eftersom vi har investerat i några meter (omkring 100 meter blev det visst tillslut) plankor som vi ska bygga odlingslådor av. De kommer inte att räcka runt alla mina odlingsrutor, men till de flesta. Förhoppningsvis hinner vi fixa några stycken under långhelgen.
Ska passa på att klippa gräset också med vår nya elgräsklippare och lägga klippet på mina små odlingar. De kan behöva lite extra näring så här i början av sin levnad.

Köpte förresten två paprikaplantor i söndags, eftersom jag inte riktigt litar på att mina egna plantor ska ta sig. Jag har satt ut dem i växthuset och håller alla tummar jag har för att de ska bli stora och fina med många smaskiga paprikor på.

Men oj..  När blev det läggdags?
Nu, tydligen.
Bäst att lyda och krypa till kojs.

Jag återkommer med lite bilder senare i veckan!

torsdag 10 maj 2012

Oj då!

Oj vad länge sedan det var som jag var här inne och skrev.
Jag som skulle skriva oftare detta år.
Aj, aj, aj...
Jag får ju ta och skärpa mig.

Nå ja...
Hantverkandet går det inte så bra med nu för tiden.
Jag hade ju bestämt mig för att göra klart ett UFO i månaden, men det går väl si så där. Jag har i alla fall inte anmält något nytt UFO för maj och jag har inte redovisat de två senaste, trots att de har blivit FO:s sedan länge. Jag måste skärpa mig även på den punkten.

Trädgårdslandet går desto bättre.
Jag och sonen satte sättlökar och vitlöksklyftor för någon månad sedan och nu har de kommit upp en bra bit. Det känns bra att även om mina övriga grönsaker (än så länge morötter, potatis, svartrot, tomat, gurka, butternut squash, paprika, chili, vattenmelon och bondbönor) inte tar sig så bra så kommer jag i alla fall att ha lök i höst.

Tomaterna ser förresten ganska lovande ut också. Tre av plantorna är stora och fina, men jag har fortfarande några små stackare som inte verkar vilja bli så mycket större än fem centimeter. Kanske är det jag som har för bråttom, men jag vill ju så gärna att det ska växa och bli stort nu på en gång! =0)

I övrigt har jag blommor på den ena av mina gurkplantor samt på tre av mina bondbönsplantor. Verkar klart lovande.

fredag 20 april 2012

Bal på slottet

Egentligen var det ju bara Stora Myndigheten som hade personalfest, men jag valde att se det som en bal på slottet.
Jag hade så himla kul!

Men för att ta det från början...

Jag verkligen avskyr folksamlingar. Särskilt folksamlingar där mer än hälften av människorna i samlingen är alkoholpåverkade.
Om jag då i ett sådant samanhang ska uppträda som vardags-jag så är det snudd på omöjligt. Jag känner mig så malplacerad och fel som det bara är möjligt. Jag får magknip och paranojan kommer fram ur garderoben. Jag blir tjockast, fulast och ointressantast i världen och det är inget jag kan göra något åt.
Om jag inte rollspelar förstås.

Det var precis vad jag gjorde igår. Rollspelade alltså. Lite som Stålmannen, typ.
Jag tog på mig rollen som Party-jag och svidade upp mig i (nästan) det finaste jag hade i garderoben. Det bidde en svart långklänning från sent 40-tal, svarta pumps (med dansvänliga klackar) papiljottat hår samt lösögonfransar med små fjädervippor på.
Snacka om blickfång! Fransarna alltså...
Jag tror att de flesta jag pratade med kommenterade dem. Jättekul!

Jag dansade en hel massa, bland annat med Myndighetsarkivarien och Direktören som ibland blir TF Generaldirektör. Det skulle jag aldrig ha vågat göra om jag gått dit som Vardags-jag.

En jättekul kväll där jag kände mig som balens prinsessa utan konkurrens.
Hur det såg ut i verkligheten får ni fråga någon annan om. Någon utan lösögonfransar =0)

söndag 15 april 2012

Tre härliga dagar

I fredags vaknade jag vid halv-sju-snåret på morgonen och funderade på vad som var fel.
Det visade att det inte var något som var fel utan bara sonen som hade sovit i sin säng hela natten och därför inte kunde putta ut mig ur sängen.

Strax därefter vankade sonen och var på ett strålande humör. Vi åt frukost och sedan bar vi ut alla mina blomplantor i växthuset. Sedan grävde vi lite i trädgårdslandet och gjorde lite annan nytta innan lunch. Sonen åt lunchen med god aptit och sedan lade vi oss i hans säng och läste några pixi-böcker. Sedan sade han "nattnatt mamma" och "hålla mamma toffen" (läs: jag vill hålla i mammas hårtofs) innan han somnade gott på min arm.
När han vaknade fortsatte det härliga humöret hela resten av dagen. Vi bakade bröd och tittade på film och myste hur mycket som helst.
Helt fantastiskt!

Igår var vi på dop när sonens lilla tremänning fick sina namn.
Tremänningens mamma ska jag anlita när jag fyller 30 nästa sommar för hon hade gjort så fina bakverk till fikat efteråt. Det var länge sedan jag såg så mycket rosa, men fint var det onekligen. Fina muffins med små figurer i sockerpasta på, rosa maränger i två nyanser, rosa hallonkakor, bullar med rosa socker på samt tre superfina tårtor i rosa och vitt.
Sonen fick bulle och muffins samt mjölk i glas med sugrör. Han var helnöjd!
Han var inte lika nöjd i kyrkan under själva dopet eftersom han blev fråntagen ballongerna som han satt och blåste upp. Han höll sånär på att släppa iväg ballongerna också, men svärfar lyckades få dem att bara prutta istället vilket i sig lät ganska komiskt.

Idag åkte hela familjen till ett gigantiskt köpcentrum och shoppade loss. Jag handlade två par skor, en klänning (det höll sånär på att bli tre till, men jag hejdade mig i sista sekunden. Det finns gränser för hur många fotsida festklänningar man kan ha i sin garderob), två tröjor, fyra par strumpbyxor varav två i riktigt knalliga färger samt några halsband och örhängen.
Och jag lyckades dessutom, hör och häpna, låta bli att handla en enda svart sak! Allt jag handlade var i färg (om man bortser från den där klänningen som råkade vara grå, men den var ju i alla fall inte svart...)

Vi lyckades dessutom handla en lampa som nu mera hänger över matbordet i vardagsrummet. En sådan har vi letat efter länge utan att hitta något som vi kunde enas om. Den var dyr, men vad gör man inte för husfridens skull =0)

När vi kom hem var jag och sonen ute i växthuset igen och planterade ut lite växter. Vi satte dessutom lite vitlök ute i trädgårdslandet. Det ska bli jättespännande att se hur allt växer i sommar.
Tack och lov tycker sonen att "lekandet" i växthuset är bland det roligaste som finns så vi kan vara där nästan hur mycket som helst.

Vad jag är glad att vi flyttade hit!

onsdag 4 april 2012

Sjuk igen...

Och visst blev jag sjuk också.
Med råge!

Feber i torsdags och fredags.
Bara lite allmänt förkyld och eländig i lördags.
Magsjuka i söndags och måndags
Bihålsinflammation med tillhörande penicillinkur därefter.
Hosta och åter hosta...

Nu är jag less...
Jag vill ut till mitt trädgårdsland!

onsdag 28 mars 2012

Sjuka igen...

I måndags blev sonen sjuk. Vi tänkte dela upp VAB:andet på följande sätt:

måndag: Maken hämtar sjuk son på dagis.
tisdag: Jag är hemma med sjuk son och lämnar över till maken på kvällen när jag har mitt vattengympapass
onsdag: Jag är hemma med sjuk son.
torsdag: Maken är hemma med eventuellt sjuk son. Med eventuellt menas att hans sjukdomar bara brukar vara i ett par dagar och det verkade inte så farligt denna gång.
fredag: Jag är hemma som vanligt.

Man kan väl säga att det inte blev riktigt som vi hade tänkt oss...

Igår (tisdag) var sonen hyfsat pigg. Snorig och hostig, men vid gott mod. Vi tog till och med beslutet att åka iväg på kvällen för att äta soppa i församlingshemmet till den kyrka vi bodde nära innan vi flyttade. Allt flöt på bra och jag gick till min vattengympa och höll mitt pass.
När jag kom hem så hörde jag en ynklig röst från sonens sovrum. Det var maken som hade feberfrossa och låg där i sonens säng med en alltför vaken, och sjuk, lite pojke bredvid sig. Han bad mig att ta över nattningen så att han kunde få gå och bädda ner sig. Vi gjorde så och efter en stunds övertalning så sov även sonen.
Ett par timmar senare vaknade sonen och ropade på mamma. Jag bar in den febriga lilla varelsen till vår säng och gav honom alvedon och vatten, vilket var tur. Strax efter att han fått vattnet började han få feberkramper och naturligtvis blev han rädd av det. Vem skulle inte bli det...
Nattvaket slutade inte förrän omkring 05.30 för mig. Däretfter fick jag sova i 90 minuter innan sonen hävdade att han var vaken. *suck*

Fram till lunch idag var sonen hyfsat pigg, trots dubbelsidig ögoninflamation, hosta och annat trams, men sedan brakade det loss. Eller... brakade loss kanske är fel uttryck. Klappade ihop är nog snarare ett mer korrekt ordval.

Sonen bad om att få gå och lägga sig!

Vad säger man då? Det var ju bara att gå till sängen och bädda ner honom. Vi läste några böcker och sedan somnade han utan att trilskas.
När han vaknade så fortsatte sjuklingen att vara just det. Sjuk.
Får se om jag lyckas få i honom någon mat nu...

Maken då?
Jo, han har fortfarande feber och har sovit större delen av dagen.
Hoppas att han friskar på sig tills imorgon bara...
Risken är nämligen ganska stor att det är min tur då.

onsdag 21 mars 2012

På kurs, dag 2

Idag hade Stora Myndigheten tur. De hade skickat två mycket kompetenta, vältaliga, pedagogiska och roliga människor som föreläste för oss. Vilken skillnad från igår! Inte en enda gäsp och inte en tanke på att ursäkta sig och gå därifrån. Bravo!
Visserligen var föreläsningen mest inriktad på hur vi (läs: Stora Myndigheten) vill att företagens ansökningar ska se ut när de kommer till oss och hur man undviker de viktigaste fallgroparna, men det presenterades på ett sådant sätt att vi som jobbat på Stora Myndigheten i flera år kände att vi hade utbyte av det också.

Imorgon kommer den sista av representanterna från Stora Myndigheten att föreläsa. Det är en person som jag, hittills, har uppfattat som tämligen anspråkslös och inte speciellt vältalig så det ska bli riktigt intressant att se hur det går. Jag gillar att få mina fördomar ikullkastade och jag hoppas att det är precis vad som händer efter frukost imorgon.

Efter två dagar har mina blivande vantar vuxit till tummen ungefär. Med det menas att jag bundit omkring 10 cm på varje vante och att jag har hunnit till tumhålet. Imorgon börjar jag på själva handen. Med lite tur (och kanske en gnutta skicklighet) så har jag ett par vantar klara till imorgon eftermiddag.

Slog förresten just på TV:n och vad skådar mitt norra öga (det södra med för den delen..) om inte Sean Bean i fantasykläder! Inte helt fel efter en hård dags... hrm... arbete.
Jag är ganska svag för just Sean Bean och han blir ju inte direkt sämre av lite fantasy. Det är förresten få skådisar som blir det förresten...
Jo, möjligen Rolf Lassgård, som jag i vanliga fall håller mycket högt, men i fantasyn och medeltiden hör han inte riktigt hemma. Men man kan ju alltid skylla på regin...

tisdag 20 mars 2012

På kurs

Ligger i en hotellsäng och irriterar mig på att det trådlösa nätverket kopplar bort mig titt som tätt. Mycket störande.
En annan sak som är störande är att jag måste åka tillbaka till simhallen, där jag brukar hålla vattengympa, och hämta min BH som jag glömde där i kväll. Tyvärr kommer jag inte att hinna med det förrän på onsdag. Det är bara att hoppas att ingen har tagit med sig den hem utan att den ligger i lost-and-found-lådan när jag kommer.
Jag får således klara mig utan BH i två dagar. Surt...
Men men... Jag får väl ta det i samband med att jag åker och tankar på onsdag. Det ligger ju ändå  (nästan) på vägen.

Kursen då?
Tja... Av de tre föreläsare som vi har lyssnat till idag så var Experten från Stora Myndigheten helt klart sämst. Tur att vi är fyra stycken därifrån som kan fortsätta förklara det som Experten lämnade hängandes i luften. Imorgon ska det komma fler representanter från Stora Myndigheten och de ska prata om saker som jag känner mig ganska hemma på. Men å andra sidan har jag ju varit föräldraledig så det kan ju ha hänt saker som jag inte har hunnit uppdatera mig på ännu.
Men jag har ju min nålbindning som jag pysslar med under föreläsningarna så det ska nog inte vara något problem att hålla sig vaken.

lördag 10 mars 2012

Förkylt barn

Jag förstår mig inte riktigt på mitt barn ibland.
Just nu är han förkyld och hostig. Man skulle kunna tro att han då skulle vara lite lugnare än vanligt och kanske sova lite middag eller så, men icke.
Det verkar snarare som att han fått sig en dos av dunderhonung eller något liknande. Han är så i gasen att vi har svårt att hinna med.
Det ska lekas, busas, byggas snögubbar (trots att det knappt finns någon snö kvar som är värd namnet), grävas i växthuset, bakas, knäckas ägg, jaga grannens höns, och sprida ut grus på hela golvet i uthuset. *pust*
Jag vet ju bara hur jag brukar bli när jag är sjuk. Med ett ord: Däckad.
Men det gäller uppenbarligen inte samma regler för barn. Och tur är väl kanske det.

Idag har vi i alla fall fått jättemycket gjort.
Vi började dagen med att åka på loppis och handla ett par snygga Ecco-skor åt mig (100:-), ett par långbyxor åt mig (45:-) samt ett pennfodral med Nalle Puh på åt sonen (5:-). Alldeles lagom.

När jag är så där på loppis så blir jag så sugen på att handla en massa fina saker. Just där och då har jag hur mycket inspiration som helst och skulle kunna tillverka fina saker i parti och minut. Dock har jag så pass mycket självinsikt att jag inser att det nog aldrig skulle komma längre än till just inköpandet. Det där med tillverkandet tar ju en massa tid i anspråk och det har jag lite ont om just för tillfället. Åtminstone har jag ont om egen tid, alltså sådan tid som inte går åt till det där vardagliga (laga mat, byta blöjor, natta barn, väcka barn, tala om för barn att vi inte ska äta bulle idag heller och en hel del andra saker som ni kanske kan räkna ut själva). Jag hinner ju inte ens slötitta på TV nu mera och eftersom TV=handarbetestid i min värld så vet jag inte hur jag ska hinna med. *suck*

Men men... det kommer ju, förhoppningsvis, en tid som pensionär också och då måste man ju skaffa sig något att leva av eftersom pensionen förmodligen inte räcker till mer än att betala bostaden. Då ska jag satsa på handarbetet minsann!
Det är bra med framförhållning, eller hur?

fredag 2 mars 2012

UFO:n

Jag har ju faktiskt gjort färdigt några UFO:n i år också!

Januari-UFO
Februari-UFO

Arbetsmiljö

I tisdags hade Stora Myndigheten en intern arbetsmiljökurs. Det lät som en lysande idé, eftersom vi då kunde ställa en massa frågor som bara rörde oss.
Eller...
Det var i alla fall vad vi trodde.

Efter fem minuter hade vi nog alla insett att den man tagit dit som föreläsare var den mossigaste mannen i världshistorien och efter tio minuter ville vi alla därifrån.
Mannen använde ett språk som förmodligen ansågs som mossigt redan på 60-talet och dessutom med ett tonfall som kunde få den mest ihärdiga och intresserade lyssnare att falla i sömn.
Han använde sig av uttryck som "Här står det, i sin prydo..."
I sin prydo?!
Va??
Sedan ansåg han att vi skulle ha "Ett värdigt arbete" och "adekvata hjälpmedel".
Jag vet att vi jobbar på en myndighet, men det måste finnas lagar som reglerar hur mossig man får vara.
Förmodligen var mannen medveten om att tiderna förändrats sedan han kröp in i sin lilla mossiga bubbla och därför slängde han in ett "connecta" och "flummigt" lite då och då för att visa att han minsan också kan vara lite hipp och modern.
Problemet var bara att när han slängde in de där "moderna" orden så var det ingen av oss som förståd vad han sade, eftersom det stod i så stor kontrast till hans övriga svada.
*pust*

Nej, den dagen kunde ha använts till något mycket bättre.

fredag 17 februari 2012

Veckans uppdatering

Nyårslöftet går inte så bra...
Nå ja..
Två tredjedelar av det går bra. Jag leker en massa och jag har bloggat mer sedan nyår än vad jag gjorde under hela förra hösten.
Det som inte går så lysande är det där med crosstrainern. Förkylningar, migrän, somnat hos sonen och annan har gjort att det inte blivit speciellt mycket tränande. Men om man ska se det från den ljusa sidan så har jag crosstrainat mer sedan nyår än vad jag gjorde under hela förra året. Inte så pjåkigt! (Jag behöver ju inte påminna mig själv om att jag inte stod på den där träningsmaskinen mer än två gånger under hela förra året. Det vore ju att skjuta mig själv i sank och det vill vi ju inte.)

I veckan var jag på en superbra kurs i arbetsmiljö. Den var precis vad alla som arbetar i ett företag med mer än en person skulle behöva gå. Inspirerande och tankeväckande.
Under en paus i kursen sprang jag in på en sy-affär för att försöka hitta något att pimpa upp en ganska trist (men snygg) klänning med. jag hittade en sorts "strumpa" av stickad metalltråd som man kunde stoppa in pärlor i. Jag fyllde den med fina vita pärlor och sydde fast runt halsringningen på klänningen. Jättefint, tänkte jag innan jag provade klänningen. Allt satt snett! Dessutom såg klänningen inte alls pimpad ut utan bara tantig.
Skitjobbigt!
Och jag som hade tänkt att ha den nypimpade klänningen imorgon när vi är bjudna på kalas. Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra åt saken. En del av pärlorna har jag redan sprättat bort, men jag vet inte hur jag ska göra med resten... Imorgon får jag i alla fall ha någonting annat. Tur att jag fyndade en 70-tals klänning på loppis strax innan jul som är så där lagom fest-snygg. En grönblå strax-över-knäna-lång sidenklänning med snöflingeliknande mönster på. Passar perfekt och kostade mig 30 kronor. Har jag sagt att jag gillar loppisar?

Ytterligare en sak som är jobbigt med kalaset imorgon är att den present som vi beställt inte har kommit ännu. Den skall vara på väg enligt företaget, men den har visst inte hunnit fram ännu. Lite jobbigt. Tur att vi ska handla lite blommor och annat imorgon som kan släta över bristen på paket. Vi får lämna över paketet senare istället.

söndag 5 februari 2012

Whiskyrösten Allan

När jag vaknade i morse hade jag en Wiskyröst som inte var av denna världen. Det lät (det lilla  jag lyckades låta) som om jag rökt sju paket cigaretter och druckit en flaska whisky varje dag de senaste 20 åren. Helt otroligt!

Jag gör mitt bästa för att kurera mig med te men det verkar inte vara en speciellt framgångsrik metod. Vi får se hur det går under dagen. Jag vill verkligen inte ringa jobbet imorgon och tala om att jag är sjuk. Har på tok för mycket att göra för att jag ska ha tid med sådant trams.

Nå ja...
Jag lyckades i alla fall med mina ambitioner att packa upp lite garner och sådant. Långt ifrån allt är uppackat, men restgarnerna är uppackade och alla mina sysaker. Nu kan jag börja fixa med sådant som behövs fixas. Lagning av sonens kläder exempelvis. Mycket praktiskt!

I fredags lade jag ut en kudde i snön för att kunna rengöra den ordentligt. Den är gjord av en tämligen långhårig fårfäll och en bit ylle med en broderad drake på. Mycket snygg om jag får säga det själv =0)
Fällen behövde i alla fall rengöras och jag mindes något tips jag fått någon gång om att man skulle lägga fällar i riktigt kall snö och piska in snön ordentligt i den så skulle det lösa det mesta. Något skeptisk var jag nog, men jag försökte tappert.
Och vilket resultat!
Kudden är nu mera vit och fluffig istället för gul och tovig som den var i fredags. Dessutom luktar den fräsch fårfäll (något motsägelsefullt kanske, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar) istället för gammalt damm. Helt fantastisk metod!
Om jag inte hade varit sjuk skulle vi ha baxat ut vår gigantska (och tunga) vardagsrumsmatta också. Den kan behöva en ordentlig rengöring efter 3-4 års flitig användning.
Men det kanske tänkte vara kallt ett par dagar till. Hoppas det i alla fall.

fredag 3 februari 2012

Veckan som gått

I lördags var vi på loppis.
Mycket trevligt.
Vi handlade följande saker:
  • 2 par jeans till mig. På det ena paret satt frislappen kvar. Originalpriset var 1099:- Jag betalade 90:- för båda paren. Helt okej tycker jag.
  • Pixiböcker
  • Briotågbana, dock utan tåg men det har vi ju redan.
  • Byxor till sonen
  • Två härliga träpussel från gissningsvis 40-talet. Sådana där som inte innehåller så många bitar men är svårt ändå eftersom bitarna är så kringelikrokiga att det är helt hopplöst att se var de passar. En riktig utmaning alltså!
  • Ett Nalle Puh-pussel som sonen kan få när han blivit lite större. Det är ju liksom bara att passa på när det inte kostar mer än 20:- Vad kostar ett nytt pussel tro? Mer är 20 spänn i alla fall...
  • En strykbräda för att stryka skjortärmar och liknande. Jag vet att det låter lite småfjantigt, men det finns tillfällen en sådan strykbräda verkligen behövs. Och 10 spänn tyckte jag att jag kunde slösa bort på en sådan sak.
  • Fyra böcker på engelska till maken.
  • Fika för fyra.
Totalt gick kalaset på omkring 360:-
Lagom tycker jag.

Ikväll får vi besök av två av makens kusiner. Trevligt!
Mindre trevligt är det att jag naturligtvis blivit förkyld och inte känner mig speciellt umgängesoptimerad. Men jag ska se om inte en liter till av det där teet som står i köket samt en ordentligt varm dusch kan råda bot på en del av förkylningen.

I helgen ska jag förresten se till att gå upp på vinden och leta reda på lite garner att stoppa i mitt garnskåp. Det ska bli trevligt att kunna klappa på garnerna igen. jag saknar dem.

Jag överväger dessutom att börja om på min garnstatistik. Jag kan väl inte påstå att det har flyttat in och ut så mycket garn att den nuvarande blivit helt åt pipsvängen fel, men det skulle ändå kännas lite bättre att starta om. Då kanske jag skulle kunna få någon ordning på det här med bilder och allt också. Har ju varit lite dålig på det under hela förra året.

Nå ja. Vi får se vad helgen för med sig.
Nu väntar jag hem maken vilken sekkund som helst. Ska tvinga honom att dammsuga innan gästerna kommer. *skrattar onskefullt*

fredag 27 januari 2012

Vill ha!

Har hittat en klänning som jag vill ha.
Här kan man titta på den

Jag fyller år i juni så om någon vill ge mig den i storlek XXL (size 14') så skulle jag bli jätteglad!

onsdag 25 januari 2012

Hemma igen

Först blev sonen kräksjuk.
Två dar senare blev jag sjuk.
Två timmar efter det blev maken sjuk och vi turades om att kräkas på den lyxiga toaletten (den med golvvärme) hela natten.
Fyra dar senare kände vi oss ganska pigga och ordnade med barnvakt för att åka in till stora staden och titta på Spamalot. Av skratt blir man ju friskare och efter föreställningen kände vi oss jättefriska.

Det var synd att sonen inte uppskattar Monty Python ännu. Han hade behövt lite skratt för att hålla sig frisk. Igår fick jag nämligen hämta honom på förskolan eftersom han blivit sjuk igen. Sedan ägnade vi natten åt att fixa med en halvfebrig son med whiskyröst och hosta. Mycket sova blev det inte direkt...
Idag är jag hemma och imorgon får maken vabba. Bra att kunna turas om.

Nyss var grannens son här och bad skamset om skjuts eftersom han tappat sin cykelnyckel och inte kunde ta sig till sin övningskörning som han skulle. Och eftersom jag är en vänlig själ så sa jag att vi kunde det. Det kan nog vara nyttigt för sonen att komma ut lite idag, trots förkylning. Åka bil brukar ju funka i alla fall.

onsdag 18 januari 2012

Veckans ord

Denna vecka domineras av ett enda ord: Vinterkräksjukan
Ytterligare kommentarer känns överflödiga.

söndag 15 januari 2012

Ännu en vecka till ända

Jag hade så höga ambitioner för den här veckan.
Crosstrainern skulle användas flera gånger, julgranen skulle klippas ner och eldas upp, dammsugaren skulle användas ordentligt i alla hörn som invaderats av dammelefanter och skåpet i sovrummet skulle fyllas av alla textilsaker som fortfarande ligger ouppackade.

Så här blev det:

Sonen var mycket nöjd med förskolan. Det känns ju visserligen bra på alla vis, men när barnet är så uppe i varv av den fantastiska upplevelsen att han upprepar meningen " skola - roligt - barna - morron" (översättning:Jag hade roligt på förskolan. Det var roligt att leka med barnen. Jag vill dit imorgon också) hundra gånger vid sovdags så kan man faktiskt hålla sig för skratt. Nattningarna tog alltså tre timmar eller mer denna vecka och kvällarnas arbetspass blev således obefintliga.

Dammsuga är ju något som kan göras på dagtid med barnet lekandes med slangen. Helt okej. Då bestämde sig handtaget till centraldammsugaren att lägga av. Det betyder att dammsugaren inte kunde slås på över huvud taget. Både jag och sonen försökte med mutor och hotelser, men apparaten vägrade starta. Dammelefanternas sabotagegrupp hade lyckats. De fick överleva ett par dagar till.
Efter ett par dagar fungerade handtaget igen, som genom ett mirakel. Vi misstänker att hotet om verkstad gjorde susen.

Crosstrainern har blivit använd en gång denna vecka. Alldeles nyss...
Men en gång är bättre än ingen gång.
Tur att det kommer fler veckor.

Skåpet i sovrummet är fortfarande tomt, så när som på ett par kartonger som gör att dörren inte går att stänga. Visserligen innehåller lådorna textilsaker, men det är ganska opraktiskt att ha ett skåp med dörr som inte går att stänga. Lådorna måste bort!

Granen blev i alla fall uppeldad idag. Varmt och skönt blev det och om ni aldrig har provat att elda torr gran så kan jag varmt rekommendera det. Det brinner riktigt snabbt och barren ger en liten extra krydda till själva eldningen.

Nästa vecka siktar jag på att baka lite.

onsdag 4 januari 2012

Nyårslöftet

Jag ville bara meddela att jag har crosstrainat två kvällar denna vecka, gjort två blogginlägg och lekt en hel massa.
Nu är det bara resten av året kvar!

måndag 2 januari 2012

Fördelar med att bo på vischan

Det finns många saker som gör att det är väl värt besväret att bo på vischan (eller som svärfar skulle uttrycka det: i civilisationens utkant)
  1. Efter tre veckor har vi haft besök av båda grannparen som önskade välkomna. Som jämförelse kan nämnas att jag fortfarande efter sex år inte skulle känna igen grannarna i samma trappuppgång som vår lägenhet.
  2. Efter tre veckor har vi varit över till grannarnas hönor och matat dem otaliga gånger. Var i landet får man ha hönor i lägenhet? Nej just det...
  3. Vi har en öppenspis som vi eldar i när det blir kallt. Få lägenheter har öppenspisar...
  4. Sonen har fått ett eget rum med en egen säng där alla leksakerna får plats.
  5. Vi kan äta frukost i köket, eftersom matbordet får plats nu!
  6. Det blir mörkt på kvällarna. Inga jobbiga gatlyktor med irriterande orange ljus som lyser in genom sovrumsfönstret.
  7. Det blir tyst på kvällen. Inga skräniga tonåringar som bråkar på kvällarna och inga flygvärdinnor som drar sina rullväskor över grusad asfalt mitt i natten.
  8. Och sist men inte minst: Fyrverkerierna skjuts faktiskt på nyårsafton och inte varje dag i fyra veckor kring årsskiftet.
Alla dessa saker uppväger det faktum att det inte går bussar hit, att boendet blev en si så där tio tusen kronor dyrare än förut, att vi inte har samma närhet till sonens farmor och farfar längre och att affären inte längre ligger på gångavstånd.

Sa jag förresten att vi har timjan i massor i trädgården! =0)