söndag 25 november 2012

IKEA

Om ni förresten råkade vara på IKEA i Uppsala igår och hörde ett barn som med hög och klar röst sjöng, med all önskvärd tydlighet, "Bä bä vita lamm, under bordet, BAJSA under bordet" om och om och om igen så var det inte mitt barn.
Det såg möjligen ut som mitt barn, men mitt riktiga barn hade blivit bortbytt mot en demon under natten och återfanns först senare under kvällen.

Vid närmare eftertanke var jag inte där över huvud taget. Ni kan i alla fall inte bevisa det...

Förvånande

Igår kväll satt jag och Maken och tittade på en live-sändning från Dreamhack. Det som livesändes var finalen i en Starcraft II-turnering. Bäst av sju matcher. Två koreaner i final. 1:a pris: 250.000 SEK

Jag kom på mig själv med att tycka att det hela var ytterst spännande och att jag satt och höll andan när den ene koreanen, som uppenbarligen var sjukt duktig på det han gjorde, höll på att spöa den andre koreanen, som var ännu skickligare i sitt spelande.
Tyvärr förlorade den förste killen fyra matcher i rad så det hela var snabbt över.

Både jag och Maken funderade på hur långt vi själva hade kommit på samma tid som finalspelarna lyckades bygga en hel armé och spöa upp varandra (i tid: ca 10 minuter). Vi räknade med att vi nog hade hunnit bygga vår första byggnad och skapat ett par nya gubbar. Inget mer.

Av detta drog jag några slutsatser:

Slutsats 1: De där killarna är helt sanslöst skickliga spelare!
Slutsats 2: 250.000 spänn för att spela dataspel i ett par dagar är en ganska okej lön.
Slutsats 3: Jag gillar att titta på datanördar som sparkar varandras stjärtar i en virtuell sci-fi-värld.
Slutsats 4: Människor som är duktiga på vad de gör är intressanta (dock inte Zlatan, han är obehaglig)

Samtidigt längtade jag lite tillbaka till den där tiden när jag faktiskt vara ganska bra på Starcraft och i alla fall hade en liten möjlighet att vinna ibland. Nu tror jag att till och med Sonen skulle kunna vinna över mig om han bara fick chansen. Det ska han inte få...
Jag kan inte låta bli att fundera på om jag har det bättre nu, utan datorerna, eller om jag har missat något? jag menar... jag har ju inte ens Facebook.
Har jag missat världen eller har världen missat mig?

Jag tror att jag ska spela lite Starcraft nu...

torsdag 15 november 2012

Nattinatti

Idag somnade barnet utan middag (dock efter en flaska välling - jag är väl inget monster heller...) och med två korta sagor som enda nattning.
Jag och Maken enades om att vi nog har ett sjukt barn på halsen imorgon.

Undrar just hur jag ska hantera ett sjukt barn som vill åka och handla, eftersom jag redan igår lovade att det var det vi skulle göra på vår lediga fredag.
Lura i barnet att det är en annan dag?
Nej, knappast. Det smarta barnet vet minsann att det är fredag imorgon och att vi ska åka och handla då.

Det är bara att hoppas på att sjukdomen går över i natt och att vi bara inbillat oss alltihop imorgon bitti.

söndag 11 november 2012

Klassisk barnvisa goes nasty

Sonen har, som alla andra barn i den åndern, upptäckt att ordet bajs framkallar intressanta reaktioner hos den vuxna omgivningen. Reaktionen blir särskillt intressant om man sjunger ordet bajs om och om igen. I sonalyckans tappning blir det såhär:

Bä bä vita lamm
Under bordet bajsa under bordet.

De första gångerna klarar man som vuxen av att hålla sig för skratt, men när sången blir mer och mer innerlig och Bä bä barjsar många många gånger under bordet så bryter man snart ihop i ett skrattanfall, varpå Bä bä bajsar några gånger till.


Och för er som undrar...
Hälstickningen gick bra och jag tror att min kompis lyckades få till en bra häl till sist.
Våra barn hade i alla fall roligt. Det tog ungefär 30 sekunder innan de hade funnit varandra och deras mammor blivit förvisade till soffan i vardagsrummet. På det hela taget en trevlig eftermiddag.

torsdag 8 november 2012

Mitt dumma nöt

Imorgon ska jag hem till en kompis och lära henne sticka sockar. Det var visst främst hälarna hon hade problem med...

Mitt dumma nöt!
Jag kan ju inte heller sticka hälar på något bra sätt. jag brukar ju göra tubsockar när jag stickar, eftersom det är mycket lättare.

Nå ja...
Det är väl bara att bita i det sura äpplet och konsultera den Allvetande Skräphögen a.k.a Internet. Någonstans borde det ju finnas någon som lagt upp en bra beskrivning av hur man på bästa sätt stickar hälar.

Jag köpte för övrig böcker härom dagen. De kom igår och i helgen ska de skickas tillbaka.
Jag anser att om man betalar 1145 skattade kronor för en ny bok så borde den hålla nyskick när man får den. Detta var helt klart en begagnad bok som hade ett trasigt fodral med stora svarta fingeravtryck på och smulor mellan sidorna.
Jag anser även att om man betalar 300 pix för en annan ny bok så ska den inte vara trasig när man får den och när man kontaktar företaget försvarar de sig med att "Jag packade ned den finaste. Den var ju bara lite trasig i ryggen."

Jag har inte bestämt mig för om jag ska häva köpet helt eller om jag ska våga be om en ny bok från samma ställe. Den stora och dyra boken är dessutom, bara för att göra det hela lite krångligare, slut på förlaget och jag hittar den inte till överkomligt pris någon annan stans.
Mig vara mycket besviken.

Nu ska jag lära mig sticka hälar.

söndag 4 november 2012

En uppdatering

Nu var det länge sedan jag skrev något här.
Det kan bero på att det inte hänt så mycket den senaste tiden, men det kan även bero på att jag inte har haft ork att engagera mig.
Jag tror att det är det senare som är närmast sanningen.

Den 21 oktober var jag i alla fall iväg på en spelning med Sabaton. Helt underbart! Två grymma förband och en fantastisk publik som verkligen gav järnet! jag var lite för förkyld för att kunna njuta helt av masspsykosen, men close enough =0)

Favoriten var ändå när hela detta hav av svartklädda hårdrockare, där de flesta förmodligen inte satt sin fot i en kyrka på år och dag, hoppandes och headbangandes sjunger "Fader vår som är i himelen...". Snacka om ironi! Jag vet inte om det är min humor som är säregen eller vad det är, men jag har fortfarande kul åt det där.


På jobbet: intet nytt.
Jag hoppar på alla småuppdrag som jag kan innan Stora Myndigheten har bestämt sig för hur de ska hantera "mina" ärenden i framtiden. Ska vi ha koll på inflödet eller ska vi släppa det fritt, vind för våg?
Jag bara säger en sak: Tänk på att Janne Josefsson lurar runt varje hörn. Kan vi verkligen låta bli att ha koll?

Plugget: En kurs av två avklarad. Enligt hemtentan fick jag VG, vilket jag får vara nöjd med. Jag bara hoppas att det betyget gäller för hela kursen.

Idag: Pyssel hemma och sedan träff hos kompisar för att inspektera deras nya hus. Ska bli riktigt trevligt!