torsdag 21 mars 2013

Lite arbetsmiljö

Stora Myndigheten har fått en skrivelse från Arbetsmiljöverket där de ombeds redogöra för bland annat hur de ska öka samverkansgraden mellan de anställda och ledningen.
Stora Myndigheten har utsett en person, en så kallad HR-strateg, som skall leda arbetet med att visa att Stora Myndigheten har tänkt till kring problemen som AV har påtalat.
När AV lämnade sin skrivelse så sattes även ett sista svarsdatum då alla punkter i skrivelsen skall vara besvarade. Det datumet är 31 mars. Alla punkter är inte klara.

Stora Myndigheten har ett huvudskyddsombud som är mycket bra och påläst i dessa frågor. Hon ifrågasatte HR-strategens arbete kring AV:s skrivelse eftersom det inte är klart ännu och eftersom varken hon eller någon annan ur arbetsmiljögruppen har fått ta del av svaren.

Ska man skratta eller gråta när HR-strategen på det uttalandet svarar: "Men [huvudskyddsombudet], om jag skulle ha samverkat i det här så skulle det ju ha tagit jättelång tid".

Vad är det för j**la uttalande??
Vaddå "om jag skulle ha samverkat..."?
Det är väl ingen enmansshow heller?
*suck*

De säger att det sista som överger människan är hoppet, men nu börjar till och med mitt hopp naggas i kanten.

Men det är kanske tur att HR-strategen var klumpig nog att skriva detta i ett mail.
Någon som har Janne Josefsons nummer?
Bara att användas i nödfall såklart...

Träning (eller inte)

Igår var jag på den sedvanliga onsdagsgympan på jobbet.
Eller rättare sagt... För tre och ett halvt år sedan var den sedvanlig. För mig i alla fall.
Tydligen kan man inte tillgodoräkna sig den eventuella kondis och styrka som man hade för tre och ett halvt år sedan. Det märkte jag under passet och det märker jag idag.

Passet denna vecka var någon form av intervall-styrketräning. Jobbigt som attan. Efter tio minuter skakade mina ben något helt fantastiskt. Efter 20 minuter skakade armarna lika mycket som benen. Efter 30 minuter höll jag på att ge upp eftersom mina handleder inte ville vara med och lyfta tyngderna längre. Efter 40 minuter började huvudvärken ge med sig och skakningarna hade gett med sig något. Efter 55 minuter går alla deltagna (utom jag) ut från lokalen och ser oförskämt pigga ut. Själv släpade jag mig ut därifrån och ägnade resten av eftermiddagen åt att inte somna över tangentbordet av ren utmattning.

Idag hick jag som på styltor hela dagen och aktade mig noga för att sätta mig ned i onödan. Min kollega J sade något i stil med "snäääälla kan inte jag få följa med när du ska gå på toa. Jag vill så gärna se när du sätter dig ned". Jag förstår henne. Träningsvärken var helt hopplös och jag måste ha väckt visst fnitter hos mina kollegor.

Nå ja... Inget ont som inte för något gott med sig.
Jag har nu bestämt mig för att lära mig göra armhävningar. Jag har skaffat mig en träningskalender på nätet och har lagt in mina träningsprogram. Målet är att jag inom 6 veckor ska kunna göra 100 armhävningar på rad. Mitt andra mål är att jag inom 12 veckor ska kunna göra 100 armhävningar på fötterna och inte på knäna som jag gör nu.
Jag passade dessutom på att lägga in ett träningsprogram för 200 situps och 200 knäböj också när jag ändå var igång.
Så nu kära vänner ska jag bli vältränad!

söndag 10 mars 2013

Rock of Ages

Igår var vi på musikal. Inte vilken musikal som helst utan rockmusikalen Rock of Ages.
Kenny Starfighter... ehh... jag menar Johan Rheborg var helt enkelt lysande. Kee Marcello däremot var en onödig karaktär som de kunde ha lämnat i bandet. Bra gitarist men en ack så usel skådespelare.
Joacim Cans var också en smula stel, men det förlåter jag honom. Jag förlåter honom det mesta, utom melodifestivalen vilket kommer att ligga honom i fatet under många år framöver.
I övrigt så var startfältet mycket starkt.
Musikalröster är nog bland det mest fantastiska som finns.
Musikalröster med långt hår, iklädda nitar och läder är snäppet bättre.

Vad är det som gör hårdrockare så attraktiva? Är det musiken? Det långa håret? Nitarna? Lädret? Alltihop?
Ingen aning faktiskt. De bara är attraktiva. De flesta i alla fall...
Eller är det helt enkelt duktiga musiker som är attraktiva?
Hmm...
Kanske det.
Men det spelar nog roll vilken typ av musik de spelar.
Hårdrock är sexigt!

söndag 3 mars 2013

Sömn

Med risk för att förstöra allt genom att berätta (enligt lagen om alltings jävlighet...) så kan jag bara konstatera att sonen nu har sovit hela natten i sin säng tre av de senaste fem nätterna. Det är en klar förbättring jämfört med 1 av 30 nätter som varit normen de senaste månaderna.
Det är bara hoppas att det håller i sig, för det är enormt skönt att slippa få hårda barnfötter i ansiktet hela nätterna.

Idag ska vi på kalas till makens kusin. Hon ska få ett spel av oss. Ett riktigt spel alltså och inte ett sådant där digitalt trams.
Spank the Monkey heter det och är fantastisk underhållande, om man är lagd åt det ironiska och lätt destruktiva hållet. Kusinen är läkarstudent så hon är både destruktiv och ironisk per definition. Blir nog en bra present.

Jag har för övrigt börjat ta tag i det där med vikten igen.
Ja, jag vet att det börjar bli lite tjatigt, men skam den som ger sig.
Min tanke är att köra på en lite modifierad låg-kolhdrat-diet och att se till att röra på mig mer. Perfekt när man ska iväg på kalas...
Men tanken är ju att jag ska bli fin till ett annat kalas, nämligen mitt!
Det hade ju varit trevligt att få fira 30-årskalas i en fin klänning härifrån. Problemet är bara att jag inte litar på att jag ser fin ut i några klänningar alls för tillfället.
Alltså: viktbekämpning.

Första veckan med skärpt matintag men begränsad motion resulterade i 0,6 kg ner. Bra!
Om det fortsätter i den takten så blir det ungefär 7 kg ner till födelsedagen. Inte fy skam.
I höstas körde jag samma diet och då resulterade det i 6 kg ner, varav bara 1,5 kom tillbaka efter jul och nyår. Det känns som om det skulle kunna fungera igen!
Det är bara att kämpa på och få det att fungera.

Jag har inte riktigt bestämt om jag ska redovisa mina framsteg (eller baksteg...) här eller hur jag ska göra, men den som lever får se.

Nu ska jag byta om inför kalaset och stoppa några nötter i väskan som jag kan ta till när tårtan ser för inbjudande ut.