Igår var jag på den sedvanliga onsdagsgympan på jobbet.
Eller rättare sagt... För tre och ett halvt år sedan var den sedvanlig. För mig i alla fall.
Tydligen kan man inte tillgodoräkna sig den eventuella kondis och styrka som man hade för tre och ett halvt år sedan. Det märkte jag under passet och det märker jag idag.
Passet denna vecka var någon form av intervall-styrketräning. Jobbigt som attan. Efter tio minuter skakade mina ben något helt fantastiskt. Efter 20 minuter skakade armarna lika mycket som benen. Efter 30 minuter höll jag på att ge upp eftersom mina handleder inte ville vara med och lyfta tyngderna längre. Efter 40 minuter började huvudvärken ge med sig och skakningarna hade gett med sig något. Efter 55 minuter går alla deltagna (utom jag) ut från lokalen och ser oförskämt pigga ut. Själv släpade jag mig ut därifrån och ägnade resten av eftermiddagen åt att inte somna över tangentbordet av ren utmattning.
Idag hick jag som på styltor hela dagen och aktade mig noga för att sätta mig ned i onödan. Min kollega J sade något i stil med "snäääälla kan inte jag få följa med när du ska gå på toa. Jag vill så gärna se när du sätter dig ned". Jag förstår henne. Träningsvärken var helt hopplös och jag måste ha väckt visst fnitter hos mina kollegor.
Nå ja... Inget ont som inte för något gott med sig.
Jag har nu bestämt mig för att lära mig göra armhävningar. Jag har skaffat mig en träningskalender på nätet och har lagt in mina träningsprogram. Målet är att jag inom 6 veckor ska kunna göra 100 armhävningar på rad. Mitt andra mål är att jag inom 12 veckor ska kunna göra 100 armhävningar på fötterna och inte på knäna som jag gör nu.
Jag passade dessutom på att lägga in ett träningsprogram för 200 situps och 200 knäböj också när jag ändå var igång.
Så nu kära vänner ska jag bli vältränad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar