torsdag 3 oktober 2013

Speldag på lördag!

På lördag lånar vi ut sonen och skall hänge oss själva åt brädspel av det lite mer avancerade slaget. Två kompisar kommer också hit och skall tillsammans med oss försöka begripa oss på reglerna till det invecklade spelet.
Måste hitta på något vettigt att äta också...
Maken föreslog någon form av paj. Vi får se vad jag tycker om det.
jag funderar på att försöka övertyga honom om att kyckling är godare. Den lagar sig ju dessutom själv i ugnen. Pajen kräver ju både ett pajskal och en fyllning. Det orkar inte jag...

Nå ja...
Tänk att jag hamnade på Facebook i alla fall... Jobbigt...
Men det är lite kul att Hanna tyckte att det var jag som höll henne kvar i verkligheten och att hon, bara veckor efter att jag blev medlem, nu också är en Facebookare. Tänk att man han ha så stor inverkan på någons liv utan att veta om det. Fantastiskt! =0)

onsdag 11 september 2013

Syjunta

Ikväll blir det syjunta hemma hos mig.

Konceptet är enkelt: En grupp på facebook (ja, jag har efter mycket om och men blivit medlem där...). Onsdagar är dagen, platsen varierar. Man anmäler sig i gruppen om man kan komma eller inte och dyker sedan upp hos den som för veckan är värdinna. Inga krav och inget tvång. Man kommer om man kan och man stannar så länge man vill, eller tills värdinnan börjar borsta tänderna =0)

Det ska verkligen bli trevligt. Jag ser fram emot att handarbeta och fika i trevligt sällskap. Kanske dags att avverka några gamla UFO:n?

måndag 26 augusti 2013

Trafikstörning

Till Dig du medelålders+ man i den silvergråa Audin av stor och vräkig modell som tutade argsint åt mig i rondellen vid SLU häromdagen.

Att jag skulle åka rakt fram genom rondellen stod tämligen klart, men det stod inte lika klart var bilarna till vänster om mig skulle ta vägen.
Visserligen gjorde jag mig skyldig till en liten extra tvekan som möjligen var onödig, men hellre en extra tvekan än att krocka tycker jag. Och för att vara ärlig, det hela tog ju bara några sekunder extra. Ett fåtal sekunder som vi båda lätt borde kunna offra för att säkert komma hem till våra familjer.
Detta tycks dock inte vara Din inställning.
Vad fick Dig att tro att du hade rätt att bedöma trafiken åt mig?
Varför tyckte Du dig veta vad jag såg?
Och varför i hela fridens namn fick Dig att tuta när jag började köra ut i rondellen så att jag fick bromsa in ännu en gång?
Jag hoppas att du är medveten om att Du genom detta handlande fördröjde din hemfärd med ytterligare säkert tre sekunder.

När vi tagit oss förbi rondellen körde Du raskt förbi mig bara för att sedan fastna bakom några andra lånsamma fordonsförare vid nästa lilla rondell. Pilutta dig!

det ör inte utan att jag undrar över hur Du hade reagerat om jag varit lite mer impulsiv och faktiskt gjort det som föll mig in, nämligen stannat min bil, kastat mig ur och gått fram till Dig och din Audi och skällt ut dig efter de fina och välkomponerade noter som jag just då hade i huvudet.
Kanske tur för Dig att jag inte gjorde det. Det hade ju tagit flera sekunder extra. Kanske till och med flera minuter. Hemska tanke...

Ett litet tips från mig till Dig: Hakuna Matata

måndag 19 augusti 2013

Hemma igen!

Jag insåg just att jag skrev fel i det förra inlägget och att vi inte alls åkte till Dublin utan till Edinburgh. Inte bara fel stad utan helt fel land! Resfebern måste ha varit stark där i förra veckan...
Nå ja... Det var ju lite rätt eftersom Maken kom hem från just Dublin strax innan jag skrev det förra inlägget.

Borta bra men hemma bäst är ett talesätt som passar bra in på mig.
Jag avskyr att åka bort.
Normalt försöker jag dölja detta, men denna gång satte PMS-eländet stopp för detta. I det tillstånd som jag var i de tre första dagarna av resan så hade jag gärna sett att hela resesällskapet hade dragit åt pipsvängen och lämnat mig kvar i ett hörn av hotellrummet med ett täcke över huvudet.
Det gjorde de dessvärre inte och de stackarna fick lida för det.
Jag var så otrevlig och okamratlig som det bara var möjligt. Jag menade det inte och jag ville det inte, men PMS-djävulen struntade i vad jag ville och fortsatte fräsa åt allt och alla.
Tack och lov blev det bättre efter ett par dagar och den vanliga, lite trevligare Ylva fick lite luft igen.

De första nätterna bodde vi på ett helt fantastiskt hotell där personalen verkligen gjorde allt för att vi skulle känna oss hemma.
Rummen var toppen.
Sängarna var toppen.
Kuddarna var toppen, och det vill inte säga lite för en som alltid tar med sig egen kudde på alla resor som innebär övernattning.
Utsikten och omgivningarna var toppen.
Och för att inte tala om maten! Helt fantastisk! Och på hur många ställen får man frukostmeny när man vaknat? Ingen buffé så långt ögat nådde. Havregrynsgröten var dessutom kokad på mjölk och grädde itsället för vatten så den var också något alldeles extra.
Om ni någonsin funderar på att åka till Skottland så är Mhor hotel värt att åka en rejäl omväg för. Bara så att ni vet...

Kanske kommer det några bilder också...

torsdag 8 augusti 2013

Ensamma hemma

Så var maken och jag hemma ensamma.
Sonen stannade hos Farmor och Farfar på Gotland medan jag tog flyget hem igen. Jobbigt.
Imorgon kommer Mamma, Pappa, Bror och Svägerska för att på söndag åka med oss till Dublin. Kul!

Trädgården är grön nu igen för nu har det regnat! Toppen!
Vindruvorna i växthuset växer så det knakar och tomaterna mognar på löpande band. Jag har sagt åt grannens barnbarn att de får komma och plocka vindruvor medan vi är borta. Det vore ju synd om ingen åt upp dem, nu när de är så fina.
Grannen har fått i uppgift att vattna blommorna och i gengäld plocka så mycket bönor hon orkar. De är rejält många nu...

Årets gurkor blev en besvikelse. I bästa fall är de bara beska i skalet och i värsta fall helt igenom oätliga. Tur att andra grannen har fina gurkor som man kan få. Bra med grannsämja tycker jag :)

Nu ska jag slappna av i soffan tillsammans med maken, en bra film samt min stickning. Jag ska nog glädjas lite extra åt att det regnar också. Trädgården behöver vattnet nu.

Undrar förresten när jag ska orka lägga upp lite bilder här? Man kan ju tycka att det börjar vara dags nu...

fredag 26 juli 2013

Fortfarande sommar

Fortfarande sommar och fortfarande fattigt på inlägg här.
Kanske blir det bättre i slutet på augusti.

Jag har i alla fall virkat färdigt min gigantiska mormorsruta i übertunt bomullsgarn. Bild och mått kommer senare.
Jag har även gjort ytterligare en stor mormorsruta som jag inte har någon som helst aning om vad jag ska ha någonstans. Vad jag ska ha den till är inte heller självklart. Just nu värmer den bottnen på lådan under sängen.

En halsvärmare till min brors sambo är också klar. Synd att jag måste ge bort den... Den blev så fin :) Vitt silke-alpacka från Dropps och röda glasknappar från loppis. Mycket nöjd! Bild på den kommer också senare.

Nu ska jag fortsätta njuta av sommaren.
Vi syns i augusti!

söndag 23 juni 2013

Summering av födelsedagsfirandet

Så var jag då äntligen vuxen, eller vad man nu kan kallas när man levt strax över en tredjedel av sin förväntade livslängd.
Jag kan nu officiellt kalla mig för i 30-års åldern och måste byta ålderskategori när jag ska fylla i online-enkäter.
Tydligen kommer även min fertilitet att minska avsevärt från och med nu, så ingen åldersnoja här inte!

Nå ja...
Kanske åldersnojan mildras något av mina fantastiska födelsedagspresenter.
Av mina föräldrar fick jag inte mindre än två antika strumpstickmaskiner en Favorit och en ARE, båda svensktillverkade under tidigare delen under 1900-talet.
Av svärföräldrarna, Svägerskan med sambo, Svärfarmor och Svärmormor fick jag en modern stickmaskin att sticka strumpor eller liknande med.
De flesta av mina kompisar hörsammade mina önskemål om te och det blev inte mindre än åtta förpackningar med olika varianter av teblad som fick flytta in. Det mest exotiska av teerna var ett lagrat kinesiskt te i kak-form. Tanken är att man ska bryta av en bit av kakan och stoppa  i tekannan. Tydligen kan man brygga flera gånger på samma blad också. Mycket spännande!
Av kära Bästis fick jag en fantastisk omlottkjol att ha i trädgården (eller bara annars) och ett stort fint fat av den fina serien Blå Eld. Både kjolen och fatet är invigda :)
Av Maken och Sonen fick jag ett fint halsband och ett superhäftigt hårspänne i form av en röd-svart spindel, modell större.
Min fantastiska bror och hans sambo gav mig en hel uppsättning med fina köksredskap i trä med inskriptioner i medeltida runor. De var förpackade i en superfin plåtburk som de tänkte att jag skulle förvara mjöl eller liknande i. Jag fick också en rostig räfsa utan skaft  som jag blev överlycklig över. "Det gäller att känna sin syster" sade brorsan och det är ju faktiskt helt rätt :)
Av mina fina studiekamrater fick jag ett härligt körsbärsträd som kommer att ge frukt till fin körsbärssaft och sylt om några år.
En vinflaska, ett trollkors, en burk med fina ingredienser till en omgång kakor, en skiva, blommor i mängder samt en summa pengar blev också resultatet av födelsedagsfirandet.
Tack till alla som kom och firade mig! Det var helt otroligt att alla var där för att jag fyllde år!

Så summa summarum:
Tre stickmaskiner, en bunt köksredskap, te, mjölförvaring, en rostig räfsa... Hmm... Det hjälpte inte mot åldersnojan direkt.
Nå ja... Jag kan ju alltid satsa på att bli en farmor så småningom. Då har jag ju alla tillbehören redan. Man kan ju säga att det är bra att vara ute i god tid!

Och ett litet ord till Zoosköterskan: Flädern blommar och en bunt av blommorna åker in i frysen vilken dag som helst för att vänta på din återkomst. =0)
Jag rekommenderar förresten att du avsätter gott om tid för avhämtningen av nyss nämnda blommor, eftersom jag vill konsultera dig kring mina nya älsklingar. Stickmaskinerna alltså...

torsdag 13 juni 2013

Fantastiska kollegor

Idag skulle vi paddla, men vädret tyckte annorlunda så istället för att tacka av världens bästa chef ute i det fria så samlades vi alla här hemma hos oss och badade badtunna, åt italiensk buffé och lekte spännande lekar.

Jag utnämnde mig själv till lekledare (mest eftersom jag inte ville komma tvåa igen...) redan för ett par veckor sedan och bad mina kollegor skriva varsin fråga som skulle handla om dem. Nästan alla hörsammade min uppmaning och vi fick en ganska bra frågesport. Jag varvade kollegornas frågor med utmaningar så som: vem kan snabbast vispa en äggvita till marängskum, kollega 1, kollega X eller kollega 2?

Vi lärde oss att chefen var suverän på att äta kolasnören på tid men att vispningen inte gick lika bra.

Vi kommer verkligen att sakna henne nu när hon går tillbaka till sin gamla arbetsplats. De har verkligen tur som får henne tillbaka.

Jag konstaterade också att jag verkligen gillar mina kollegor. Åtminstone de som är i min grupp. Glada, trevliga och bra på de flesta sätt, bara man kommer underfund med dem. Och det verkar som om de inte har så mycket emot mig heller, vilket är skönt...

Nu ska jag sova.
Imorgon är det dags för en ny städa-baka-fixa-dag.
Snart är det lördag!

måndag 3 juni 2013

Ojsan!

Ja här var det dött.
Kan det vara sommaren som gör att jag inte har tid att skriva?
Ja det kan ni ge er den på!

Vilken härlig sommar vi har haft här i veckan som gått! Strålande sol och rejäl värme. Perfekt för att jobba med trädgården.

Strävan mot 30-årsfesten går vidare. Jag planerar bak och godiskok om vartannat och gruvar mig lite så där emellanåt. Men någon tårta tror jag inte att det blir. Eller... Kanske ändå. Vi får se. I vilket fall som helst så tror jag inte att jag tänker baka den själv, om det nu blir någon. Det fick räcka med den stora tårta vi bakade åt sonen till hans kalas i helgen som var.

Jag har i alla fall kvar att koka lite fler laktosfria godisar och nästa vecka ska jag rulla ihop några omgångar med tryffel av olika slag.
Förslag på smak någon?
Kanske lyckas jag göra någon mer fudge också. Det är ju så vansinnigt gott...

Nästa fredag ska jag även ta en sväng till en trevlig butik som har de mest fantastiska vattenmelonerna och handla en dylik (eftersom de väger en 7-8 kg så räcker det med en) och lite annan frukt att skära upp och bjuda på.
Lite av varje får det bli så reder sig nog det mesta.

söndag 5 maj 2013

Ved, ved och mera ved

I veckan har jag och min Far sysslat med - ja just det - ved.

Det hela började redan i höstas när ett par killar sågade ner en massa träd tvärs över åkern framför vårt hus. De eldade och sågade och eldade och sågade i flera veckor. Till slut gick jag dit och frågade vad de gjorde.
Det visade sig att de gallrade bland den snårskog som vuxit sig stor och frodig de senaste 20 åren. De träd som de inte orkade lägga på hög längs med vägen eldade helt enkelt upp.
Jag frågade om de möjligen skulle bli ledsna om jag släpade hem några av träden och eldade upp dem hemma hos mig istället. Det hade de ingenting emot eftersom allt ändå skulle gå till flis efter en stund.

Under månaderna som gått har jag släpat hem ett antal trädstammar, men inte haft orken att såga 40 cm tjocka trädstammar för hand.
 I fredags sågade jag och världens bästa Pappa alla mina trädstammar (och några till som vi hämtade från trädhögen) med motorsåg! Pappa sågade mest, men jag sågade också en hel del och för att vara första gången för mig så skötte jag mig ganska bra. Jag sågade mig inte i foten en enda gång och jag fastnade inte heller med klingan i kläderna, vilket ändå måste ses som en liten seger.

Nu är det bara klyvandet kvar... Fyra skottkärror är avklarade och det är säkert tre gånger så mycket kvar. Tur att det är ganska meditativt att klyva ved och tur att grannen har en sådan bra och smidig vedklyv.

Just det... En önskan till födelsedagen: En bra klyvyxa! det finns ju fler träd i den där högen som jag gärna skulle hämta hem så småningom.

måndag 29 april 2013

Duktiga jag

Nu har jag varit duktig och vuxen.
Deklarationen är härmed inlämnad!
Ser fram emot skatteåterbäringen. Den räcker nästan till omläggningen av hela altanen!

Någon som förresten är intresserad av att hjälpa till att riva den gamla altanen och lägga nytt golv där? Det är bara 113 kvm + trappor och staket. Fixas på en eftermiddag ;-)

Någon som har lite icke-tryckimpregnerat stickfritt virke att ge mig? Några hundra löpmeter så där....

söndag 28 april 2013

Årets första ute-dopp!

Igår badade jag ute för första gången för året. Det var riktigt skönt!

Det var första gången som vi riktigt använde vår badtunna (för naturligtvis var vi inte så puckade att vi hoppade i Mälaren eller något annat kallt ställe) sedan vi flyttade in för ett år sedan.  Ungefär 37 grader i vattnet och 15 grader i luften. Inte helt otrevligt faktiskt.
Tyvärr tog det hela dagen att värma upp och det gick åt en hel del ved, men det var det värt.

När vi vaknade i morse höll vattnet fortfarande behagliga 28 grader så det var inte så svårt att ta beslutet att börja underhållselda igen så att vi kunde ta årets andra dopp under eftermiddagen.

Tanken är att fortsätta underhållselda undermorgondagen och tisdagen också så att vi kan bada under hela veckan när vi är hemma.

Har jag nämnt att jag älskar vårt hus?
Nu har jag kommit på att jag älskar badtunnan också.
Synd bara att den drar så mycket ved.
Någon som har några träd att ge bort? Jag tar kvistar också...

fredag 19 april 2013

Regn och trädgårdsvånda

I förmiddags försökte jag tappert få med sonen ut i växthuset för att rensa undan de gamla löven från vinrankan och gräva upp några tidiga exemplar av maskrosor som tittat upp där inne.
Efter en bra stunds tjafsande gick vi så ut och började pyssla. Pysslandet varade i ungefär 5 minuter, sedan blev det toa-dags för sonen.
Efter toabesöket så gick det inte att få ut barnet igen. Han blåvägrade!
Jag lyckades förhandla till mig fem minuters utetid för mig mot att den lilla filuren fick en apelsin att äta vid köksbordet. Helt okej förhandlat. Sonen behövde ju inte ens följa med ut, så han var nöjd!
På mina fem minuter (som jag sträckte ut till kanske sju...) hann jag rensa i hallonbuskarna, stänga i växthuset och klippa bort en och annan död kvist från de buskar som råkade stå längs vägen in. Väl utnyttjade fem minuter!

Efter lunch åkte vi till öppna förskolan för att låta sonen leka av sig lite. Han var lite blyg i början, men det ordnade sig snart. Vi var där i hela fyra timmar!

Väl hemkomna så stoppade jag in en regnbågslax i ugnen och fick så äntligen gå ut till min trädgård. Visserligen hade det börjat regna, men det spelade inte så stor roll eftersom det var åtta grader varmt och blåsten som terroriserat oss i flera dagar äntligen hade mojnat.
Jag hann både rensa en rabatt (bara 4 kvar), klippa några rosenbuskar och klippa några tag i klematisen som skymmer lampan på altanen innan fisken var färdig.
När ska jag hinna resten av trädgården då? Det är ju massor kvar!
Kanske hinner jag i helgen.

Nu har jag hunnit få i mig lite te och ska sätta igång med kvällens träning. Armhävningar, situps och squats.
Jag hade nästan tänkt mig lite zumba också, men det får bli imorgon. Kanske kan jag sno till mig en timme då och hinna med ett pass från youtube.

Så till dagens önskan: Sol och så lite blåst som möjligt tack!

söndag 7 april 2013

Träningsvärk imorgon?

Idag gjorde jag och grannen ett byte.
Jag krattade hennes slänt och hon bjöd oss på middag.
Mycket bra byte för oss båda.
Jag krattar gärna, men tycker att det är skönt att slippa laga mat.
Hon lagar gärna mat åt andra, men får ont i kroppen av att kratta.
Perfekt läge med andra ord!

Men tro nu inte att jag hann kratta klart för mitt i arbetet så började någon kasta ner snö på oss och helt plötsligt så var det vinter igen.
Efter någon halvtimme sken solen igen och krattningen fortsatte en stund innan samma sak upprepades igen.
Vem känner sig skyldig?

Jag känner dock att mina axlar och mage (!) kommer att hävda träningsvärk imorgon.
vem trodde att man använde magen när man krattade? Inte jag i alla fall...

Nå ja...

Imorgon är det dags för jobbet igen.
Morgondagens uppgift blir att försöka fatta vad det är jag ska lära upp mig på innan hon som nu har uppgifterna slutar, vilket hon gör på fredag. *suck*
Framförhållning?
Vettiga instruktioner?
Back-up?
Nähäpp, då får väl jag styra upp det här då.
Har jag någon lust med det? Nej!

Men det är ju inte det som spelar roll.
Min fantastiska chef talade om för oss i förra veckan att hon sagt upp sig för att gå tillbaka till det företag som hon kom ifrån. *suck igen*
Vi som hade det så bra i vår grupp. Det är ju de andra grupperna som strular, inte vår. Och så gör hon såhär mot oss.
Vad vi än får nu så blir det ett nedköp. Tyvärr...

Så vad gör kaos i de andra grupperna när vi inte får ha vår L kvar?
*dubbelsuck*
Vi kommer att sörja henne länge.

torsdag 21 mars 2013

Lite arbetsmiljö

Stora Myndigheten har fått en skrivelse från Arbetsmiljöverket där de ombeds redogöra för bland annat hur de ska öka samverkansgraden mellan de anställda och ledningen.
Stora Myndigheten har utsett en person, en så kallad HR-strateg, som skall leda arbetet med att visa att Stora Myndigheten har tänkt till kring problemen som AV har påtalat.
När AV lämnade sin skrivelse så sattes även ett sista svarsdatum då alla punkter i skrivelsen skall vara besvarade. Det datumet är 31 mars. Alla punkter är inte klara.

Stora Myndigheten har ett huvudskyddsombud som är mycket bra och påläst i dessa frågor. Hon ifrågasatte HR-strategens arbete kring AV:s skrivelse eftersom det inte är klart ännu och eftersom varken hon eller någon annan ur arbetsmiljögruppen har fått ta del av svaren.

Ska man skratta eller gråta när HR-strategen på det uttalandet svarar: "Men [huvudskyddsombudet], om jag skulle ha samverkat i det här så skulle det ju ha tagit jättelång tid".

Vad är det för j**la uttalande??
Vaddå "om jag skulle ha samverkat..."?
Det är väl ingen enmansshow heller?
*suck*

De säger att det sista som överger människan är hoppet, men nu börjar till och med mitt hopp naggas i kanten.

Men det är kanske tur att HR-strategen var klumpig nog att skriva detta i ett mail.
Någon som har Janne Josefsons nummer?
Bara att användas i nödfall såklart...

Träning (eller inte)

Igår var jag på den sedvanliga onsdagsgympan på jobbet.
Eller rättare sagt... För tre och ett halvt år sedan var den sedvanlig. För mig i alla fall.
Tydligen kan man inte tillgodoräkna sig den eventuella kondis och styrka som man hade för tre och ett halvt år sedan. Det märkte jag under passet och det märker jag idag.

Passet denna vecka var någon form av intervall-styrketräning. Jobbigt som attan. Efter tio minuter skakade mina ben något helt fantastiskt. Efter 20 minuter skakade armarna lika mycket som benen. Efter 30 minuter höll jag på att ge upp eftersom mina handleder inte ville vara med och lyfta tyngderna längre. Efter 40 minuter började huvudvärken ge med sig och skakningarna hade gett med sig något. Efter 55 minuter går alla deltagna (utom jag) ut från lokalen och ser oförskämt pigga ut. Själv släpade jag mig ut därifrån och ägnade resten av eftermiddagen åt att inte somna över tangentbordet av ren utmattning.

Idag hick jag som på styltor hela dagen och aktade mig noga för att sätta mig ned i onödan. Min kollega J sade något i stil med "snäääälla kan inte jag få följa med när du ska gå på toa. Jag vill så gärna se när du sätter dig ned". Jag förstår henne. Träningsvärken var helt hopplös och jag måste ha väckt visst fnitter hos mina kollegor.

Nå ja... Inget ont som inte för något gott med sig.
Jag har nu bestämt mig för att lära mig göra armhävningar. Jag har skaffat mig en träningskalender på nätet och har lagt in mina träningsprogram. Målet är att jag inom 6 veckor ska kunna göra 100 armhävningar på rad. Mitt andra mål är att jag inom 12 veckor ska kunna göra 100 armhävningar på fötterna och inte på knäna som jag gör nu.
Jag passade dessutom på att lägga in ett träningsprogram för 200 situps och 200 knäböj också när jag ändå var igång.
Så nu kära vänner ska jag bli vältränad!

söndag 10 mars 2013

Rock of Ages

Igår var vi på musikal. Inte vilken musikal som helst utan rockmusikalen Rock of Ages.
Kenny Starfighter... ehh... jag menar Johan Rheborg var helt enkelt lysande. Kee Marcello däremot var en onödig karaktär som de kunde ha lämnat i bandet. Bra gitarist men en ack så usel skådespelare.
Joacim Cans var också en smula stel, men det förlåter jag honom. Jag förlåter honom det mesta, utom melodifestivalen vilket kommer att ligga honom i fatet under många år framöver.
I övrigt så var startfältet mycket starkt.
Musikalröster är nog bland det mest fantastiska som finns.
Musikalröster med långt hår, iklädda nitar och läder är snäppet bättre.

Vad är det som gör hårdrockare så attraktiva? Är det musiken? Det långa håret? Nitarna? Lädret? Alltihop?
Ingen aning faktiskt. De bara är attraktiva. De flesta i alla fall...
Eller är det helt enkelt duktiga musiker som är attraktiva?
Hmm...
Kanske det.
Men det spelar nog roll vilken typ av musik de spelar.
Hårdrock är sexigt!

söndag 3 mars 2013

Sömn

Med risk för att förstöra allt genom att berätta (enligt lagen om alltings jävlighet...) så kan jag bara konstatera att sonen nu har sovit hela natten i sin säng tre av de senaste fem nätterna. Det är en klar förbättring jämfört med 1 av 30 nätter som varit normen de senaste månaderna.
Det är bara hoppas att det håller i sig, för det är enormt skönt att slippa få hårda barnfötter i ansiktet hela nätterna.

Idag ska vi på kalas till makens kusin. Hon ska få ett spel av oss. Ett riktigt spel alltså och inte ett sådant där digitalt trams.
Spank the Monkey heter det och är fantastisk underhållande, om man är lagd åt det ironiska och lätt destruktiva hållet. Kusinen är läkarstudent så hon är både destruktiv och ironisk per definition. Blir nog en bra present.

Jag har för övrigt börjat ta tag i det där med vikten igen.
Ja, jag vet att det börjar bli lite tjatigt, men skam den som ger sig.
Min tanke är att köra på en lite modifierad låg-kolhdrat-diet och att se till att röra på mig mer. Perfekt när man ska iväg på kalas...
Men tanken är ju att jag ska bli fin till ett annat kalas, nämligen mitt!
Det hade ju varit trevligt att få fira 30-årskalas i en fin klänning härifrån. Problemet är bara att jag inte litar på att jag ser fin ut i några klänningar alls för tillfället.
Alltså: viktbekämpning.

Första veckan med skärpt matintag men begränsad motion resulterade i 0,6 kg ner. Bra!
Om det fortsätter i den takten så blir det ungefär 7 kg ner till födelsedagen. Inte fy skam.
I höstas körde jag samma diet och då resulterade det i 6 kg ner, varav bara 1,5 kom tillbaka efter jul och nyår. Det känns som om det skulle kunna fungera igen!
Det är bara att kämpa på och få det att fungera.

Jag har inte riktigt bestämt om jag ska redovisa mina framsteg (eller baksteg...) här eller hur jag ska göra, men den som lever får se.

Nu ska jag byta om inför kalaset och stoppa några nötter i väskan som jag kan ta till när tårtan ser för inbjudande ut.

söndag 24 februari 2013

Kära Pappa

Min älskade Pappa fyller 60 år idag.
När blev han så gammal? Min Pappa som alltid varit "i sin krafts dagar"?
Är han fortfarande i sin krafts dagar? Vet faktiskt inte... Det verkar ju inte råda brist på energi eller kreativitet direkt, men är det som förut? Kanske inte.
Kan ens föräldrar inte vara "som de alltid varit"? Det är så jobbigt att komma på att de börjar komma till den där åldern när pensionen hägrar. Det betyder ju att jag också blir äldre. *suck*

Igår firade vi Pappa i alla fall genom att ha öppet hus.
Vi (med vi menas jag, maken, min bror, hans sambo, Mamma och Pappa) skurade golvet i hans nybyggda verkstad, ställde upp lånade bord och stolar, lade ut mattor på golvet och fixade med musik. Vi hämtade tårtor från världens bästa tårtmakerska (kanske att tre tårtor var en för mycket...) och gjorde fem smörgåstårtor (varav en mjölkfri och en glutenfri). Vi hade också bakat två sorters bullar (mjölkfria), två sorters kakor (mjölk-, gluten- och sockerfria) och en sorts muffins (också mjölk-, gluten- och sockerfria).

Till kalaset kom ett lagom stort gäng (dock inga av Pappas arbetskamrater. SKÄMS!) av blandad härkomst. Roligast var nog veteranbilsgänget som hade åkt ända från Skåne (!) och Uppsala enkom för att fira Pappa. Riktigt oväntat, men mycket skojigt!
De sista gästerna kom vid 18-tiden och stannade i dryga tre timmar vilka de nyttjade till att sitta och berätta historier om hela byn och lite till. Helt fantastiska historer, både sådana som känns sanna och sådana som kanske möjligen är skarvade lite här och där. Vissa gånger önskar man att filmkameran var konstant rullande. Tänk att ha alla de där rövarhistorierna på film!

Nu är alla sakerna bortplockade och allt är under kontroll igen. Tårtorna har vi dock kvar att äta upp *pust*
Jag som skulle vara en sådan där som inte skulle äta tårta fram till min egen födelsedag. Men det kanske gäller från och med imorgon då? Eller i övermorgon... Eller när vår bit av pappas tårta har tagit slut... Sedan!
Men smörgåstårta går inte under samma regler tror jag. De går ju under inte-äta-macka-regeln som jag ännu inte har upprättat. Dessutom är det mest morötter på den där tårtan så den räknas inte bara därför... Så de så!

söndag 10 februari 2013

Det där med bilder...

Jag gjorde ju upp någon sorts nyårslöfte där för några veckor sedan som handlade om att jag skulle börja lägga upp bilder på bloggen igen.
Det verkar som att det löftet sket sig...

Nå ja... Tur att året är längre än januari och halva februari.

Så fort jag hunnit med att sticka/virka/nålbinda/sy färdigt någonting så ska jag ta några bilder.
Jag ska ju uppdatera garnstatistiken också så det kan väl bli ungefär samtidigt kan jag tänka.

På handarbetsfronten så håller jag i alla fall på med en helt gigantisk mormorsruta i riktigt tunt bomullsgarn. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha den till, men den är ganska fin =0)

Jag planerar även att sy lite av allt det tyg som jag har insett att jag har. Kanske några klänningar i 60-tals stil?

Jag ska även spinna upp all ull som ligger i kökssoffan. Det är ganska många kilo...

Utöver detta så ska jag måla den nyss nämnda kökssoffan samt åtta stolar i någon lämplig färg.
Köksbordet behöver också slipas.
Vid närmare eftertanke behöver nog sonens säng ett nytt lager färg också.
För att inte tala om alla pallar som står här och ser fula ut...
Och visst måste alla skärbrädorna i köket hyvlas av också. De ser ju inte riktigt kloka ut med sina djupa jack. Inte är det särskilt hygieniskt heller. Säkert både en och två miljoner bakterier i de där fårorna.
Tur att vi inte är så kräsmagade i den här familjen =0)

Nu blir det lite Sagan om ringen igen innan läggdags.
Fina kläder.
Skäggiga, smutsiga karlar i fina kläder.
Skäggiga, smutsiga karlar i fina kläder som svingar svärd.
Skäggiga, smutsiga karlar i fina kläder som svingar svärd och pratar alviska.
*myyyys*

(märkligt vad verkligheten var långt borta nu...)

söndag 3 februari 2013

Bara jag

Igår hade jag en jättebra dag.
Strax innan lunch åkte jag iväg till min älskade bästis J för att bara vara jag en stund. Jag ville slippa att vara både mamma, fru och gnällkärring hela eftermiddagen. Det lyckades riktigt bra!

Jag blev bjuden på en jättegod lunch med haloumi och bulgursallad. Jag hade helt glömt att bulgursallad kunde vara så där gott.

Efter lunchen gick vi ner på stan och tittade i affärer. Vi hann med några second-hand-butiker och lite annat spännande. Det var väl egentligen tänkt att jag skulle handla mest saker men det slutade med att jag köpte en kalligrafipenna och J köpte tyg till gardiner. När vi hade tittat nästan klart i affärer gick vi till världens bästa bageri och åt varsin semla. En perfekt avslutning på shoppingrundan!

Sedan gick vi hem till J:s fina lägenhet, kokade te och pratade sömnad. Jag vill sy en varm kappa och jag har en hel massa idéer som inte alltid är så lätta att göra verklighet av, vilket J hjälpte mig att inse. Vi pratade, ritade och planerade. Det blev inte så mycket sömnad, men det kändes inte så viktigt. Det viktiga var det trevliga sällskapet och frånvaron av familjen =0)

När jag sedan kom hem strax innan Melodifestivalen så kunde hade jag förvandlats till en snäll och trevlig mamma och fru igen. Det kändes så skönt. Jag har helt enkelt inte varit mig själv den senaste tiden, men efter en härlig och kravfri eftermiddag med J gjorde verkligen underverk.

Tack snälla bästis för att du orkar lyssna på mitt gnäll och mina icke-bekymmer och för att du finns när jag verkligen behöver det!

fredag 1 februari 2013

Kan man få börja om?

Vissa dagar borde man bara få skicka upp Game Over-skylten och börja om från där man sparade senast.
Idag är verkligen en sådan dag.

Det började med att jag, sonen och maken vaknade på dåligt humör och med osedvanligt kort stubin.
Sonen inledde starkt med att gnälla över att han fick precis som han ville (toalettbesök, tv-tittande och frukost).
Maken fortsatte strax därefter med att trampa rejält i klaveret när hans omtänksamma och händiga fru glatt räckte fram en ny fin halsduk efter att hans gamla halsduk hamnat i tvätten. Hans svar på halsduken och hustruns förväntansfulla leende var: Eeeh... Nej tack. Jag tycker inte om färgerna. De går inte så bra ihop med svart. Varpå han strax tog på sig sin gamla noppiga halsduk i polyester-fleece (!!) och gick till jobbet.
Behöver jag ens nämna att den nya halsduken var hemstickad i mjukaste (och kli-fritt) ullgarn?
Då kontrade sonen strax med att gråta över att han inte fick någon halsduk (även om han inte visste att det var just detta som maken fick). Jag kastade till honom den av maken ratade halsduken och hoppades på att han skulle bli gladare än sin far.
Nå ja... han slutade i alla fall att gråta. Alltid något.

Och så fortsatte dagen på samma tema.

*suck*

Undrar just var jag sparade senast?

Game Over...

måndag 28 januari 2013

Host

Idag är jag hemma med hostande son.
Han har hållit oss och sig själv vaken hela natten med sitt hostande så efter lite rådgivning av förskolan så bestämde vi att han fick stanna hemma idag.

Tur att Barnkanalen har ganska trevliga barnprogram så här på morgonen.
Just nu är det Riddare Micke, vilket tycks vara något av en favorit. Själv är jag inte helt övertygad om programmets förträfflighet, men det får duga.
Det är ju i alla fall betydligt bättre än de där über-pedagogiska barnprogrammen på Disney Junior-kanalen. De programmen balanserar hela tiden på gränsen till trams och i ungefär hälften av fallen gör de rejäla kliv in i fånighetens land. Värst är nog ändå Musses Klubbhus. Rena plågan för oss föräldrar, men tydligen uppskattat av sonen.
Men vänta bara... Snart är han tillräckligt stor för att uppskatta Fem Myror... och andra vettiga program. Sådana där som är pedagogiska utan att vara fån-tramsiga.
När sonen börjar uppskatta de programmen så ska jag se till att vi bara införskaffar skogskanalerna (och möjligen BBC-kanalerna, för QI:s skull...). Då slipper vi tramsandet med "kan du se var Pluto har gömt sig?" (en stor filt ligger över en stor, hundformad hög mitt på ett i övrigt tomt golv) "Ja, där. Toppenbra! Tack för att du hittade Pluto!" *plågad suck från alla vuxna*

Nu ska jag fylla på min temugg och vabba klart.

lördag 26 januari 2013

Lekdag

Idag har det verkligen varit en fullspäckad dag.
Sonen blev kidnappad av Farmor igår kväll (jag misstänker nämligen att det var hon som, istället för att bara vakta honom i ett par timmar, lät honom förstå att han kunde få sova hos dem).
Vi skulle få besök av T och hennes mamma idag, strax efter klockan 10.
Det betydde att sonen skulle hinna kliva upp, äta frukost och bli skjutsad hit hem innan klockan 10. Farmor och Farfar lyckades leverera barnet med fem minuter till godo.

T kom dryga halvtimmen senare. En halvtimme som sonen fyllde med åtskilliga utrop av förväntan och längtan.
När T äntligen kom hade hon knappt fått av sig ytterkläderna förrän sonen babblade öronen av henne samtidigt som han förevisade alla sina leksaker på en gång.
Att säga att T var efterlängtad skulle vara en klar underdrift.

Sonen och T lekte sedan, nästan utan bekymmer, hela dagen. Vi hade bara några små missöden. Exempelvis bröt bägge barnen ihop när vi (mest jag) bestämde att de inte fick leka med crosstrainern, eftersom de inte kunde samsas om den. Det var lite svårt att hålla sig för skratt när två barn kastar sig i sin respektive mammas knä och tjutandes av gråt bedyrar att de inte vill någonting hellre i världen än att leka med den där crosstrainern (nå ja.. så mycket bedyra som en 4 1/2 åring och en 2 1/2 åring kan)
Efter lunchen lyckades vi vuxna spela lite vuxenspel medan barnen lekte sjörövare. De använde en ripsduk som skattkarta och efter en stund kom T fram till oss och talade om att sonen hade ritat på den, vilket var aldeles sant. Både jag och maken skällde naturligtvis på sonen som bad om ursäkt för den nedkladdade duken. (Det T hade glömt att tala om var att hon var minst lika skyldig som sonen till "skattkartan". Det upptäcktes när gästerna åkt hem och duken skulle saneras från sitt klotter. Färgerna var tydligt utsatta i mönster och de ritade sträcken var både rakare och mer medvetna än vad sonen någonsin hade kunnat göra. Vi bad naturligtvis sonen om ursäkt, men han tyckte inte att det var någon stor grej utan sade bara att han skulle säga "stopp" nästa gång han träffade T, vilket vi tyckte var rimligt.)
Men på det hela taget verkade barnen ha riktigt kul och det kändes som om vi vuxna också hade riktigt trevligt. Det hade kanske kunnat vara lite trevligare om jag inte hade bränt vid popcornen, och om min hals inte hade varit så ond, men på det hela taget så...

Klockan strax-efter-sex åkte gästerna hem och vi kunde äta middag bestående av havregrynsgröt, mjölk och lingonsylt. Till efterrätt fick vi lite jordgubbsyoghurt. Vi var klara strax innan klockan sju och sedan började dagens riktiga strapats: få sonen i säng.
Den utmaningen tog drygt en och en halv timme, men när han väl låg i sängen och sagan var läst så var det snarast frågan om sekunder tills han somnade av ren utmattning.

Tack T och H för en trevlig dag!

Vuxenkvällen håller nu på att rundas av med lite "Sagan om Ringen" på DVD. Trevligt med lite fantasy så här på lördagskvällen. Fina kläder, bra story, bra regi. Sa jag fina kläder?

tisdag 22 januari 2013

Andra halvan av januari

Så var det snart februari. Vart tog januari vägen?

I morse när jag åkte till jobbet så konstaterade jag att det ljusnade över gärdena. Och när jag åkte hem var det fortfarande skymning och lite ljus kvar på himlen. Det kändes helt fantastiskt!
Ljus betyder mera ljus, vilket betyder att det snart är vår, vilket i sin tur betyder att det strax är dags att så frön till paprikor, tomater och gurkor! Jippiii!!

Vi hade för övrigt en intressant diskussion på jobbet idag.
Vid förmiddagsfikat diskuterade vi naturliga skönhetsprodukter och jag råkade kläcka ur mig att jag inte äger något sminkborttagningsmedel utan istället använder mig av en bomullstuss med några droppar olivolja på. Då kontrade två av våra apotekare med Men hur törs du det? Tänk om det är allergiframkallande! Det är ju inte kliniskt testat!
Seriöst...
Olivolja?
Kliniskt testat?
Va??
Jag konstaterade att jag skulle vara beredd att dricka olivolja men att det förmodligen skulle krävas dödshot för att jag skulle svälja sminkborttagningsmedel. Mina kollegor köpte inte det argumentet. Nej, men vad är det för argument. Hur vet du att olivoljan är säker? Om du sväljer den så dör ju bakterierna i magen, men om du får det i ögonen så kan du ju få en reaktion. Ett kliniskt testat kemiskt medel innehåller ju konserveringsmedel och annat som gör att bakterierna inte får fäste.
Mitt svar på den harangen var helt enkelt: Men blunda då! Du ska väl inte ha produkterna i ögonen heller, bara runtomkring.
Resultat: Skratt, fniss och något ogillande blickar.
De måste tro att jag är helt knäpp.
Jag passade även på att späda på den bilden genom att tala om att jag bara tvättar håret ungefär en gång var fjortonde dag.
Men den historien får vi ta en annan gång.

onsdag 2 januari 2013

Obligatorisk sammanfattning av 2012

Så till den obligatoriska sammanfattningen av det gamla året.


Precis i slutet av 2011 flyttade vi in i vårt gula fina hus. Under 2012 har jag, i princip varje dag, konstaterat att det var bland det bästa vi kunde ha gjort. Fantastiskt hus och fantastiska grannar som för med sig ett själsligt lugn som jag inte känt på länge.

Grannen Stina och jag blev kompisar under året. Hon är 70 och jag är inte ens 30, men vi har blivit riktiga kompisar som pratar om allt. Hon tittar förbi lite då och då och håller koll på oss. Ibland får man ett SMS: "jag såg att bilen var hemma. Är ni sjuka? Behöver ni något från affären?"
Vilken trygghet!

I våras upptäckte jag att jag tyckte om att odla saker. I växthuset planterade jag och sonen tomater, gurkor, bondbönor och paprikor. Bondbönorna uppskattades mest av sonen, men även av oss vuxna. Tomaterna blev många, men jag lärde mig ett och annat som jag tänker ta med mig till detta års odlingsäventyr. Tillexempel ska jag gödsla mera redan från början och jag ska hålla bättre koll på tomatplantorna så de inte växer över HELA växthuset.

Vår fantastiska vinranka gav oss många kilo härliga vindruvor. Vindruvssaften som vi testade att göra smakade bara blandsaft (sådan där i plastdunk från ICA) så det gör vi inte om någon mer gång. Däremot tar jag nog med dem till jobbet igen. Där blev de populära!

Sonen har blivit riktigt stor under året. Tänk att man nu kan ha en riktig diskussion med honom om allt möjligt. Och vilken fantasi han har! Det är inte utan att man blir faschinerad.
Dags för en till? Nej, inte ännu. Jag hade nog tänkt att få fylla 30 i fred först.

Under året har jag konstaterat att den äldre generationen (i detta fall mina föräldrars föräldrar) kan orsaka mer huvudbry än vad man trodde kunde vara möjligt. Jag har även konstaterat att min mamma är en mycket tolerant person och har en ängels tålamod. Ibland önskar jag bara att hon kunde ryta ifrån. Jag tror att hon skulle må bättre av det. Mamma St. Bernardshunden...

Jag har engagerat mig i arbetsmiljöarbetet på jobbet och funnit att de största problemen med arbetsmiljön ligger på lite andra ställen än jag trodde. Det är onekligen faschinerande hur människor kan jobba så tätt inpå varandra utan att ha respekt för varandras proffession. Jag hoppas att detta ändras under 2013 för annars kommer vi att förlora en massa kloka människor som Stora Myndigheten kommer att ha svårt att ersätta.

Mina nyårslöften från ifjol då. Hur gick det med dom?
Jo då. Jag tycker att det gick bra.
Jag lovade att jag skulle blogga och leka mera, vilket jag tycker mig ha gjort.
Det har varit ganska enkelt att leka mera, eftersom vi har haft så kul utomhus i vår trädgård. Men även inomhus har jag lekt mera. Sonen har ju numera fattat det där med pussel och spel så det är ju ganska kul, till och med för oss vuxna. Snart har han även lärt sig det där med TV-spel också. Det blir nog lämpligt till sommarens regniga dagar tror jag, för regniga dagar blir vi inte utan.

Några nyårslöften för 2013?
Tja...
Vi säger väl så här:

Jag lovar att hushålla med familjens pengar mer än vad jag gjort tidigare. I detta ingår att baka det mesta brödet själv och att ta vara på alla rester. Jag ska även bygga en bra förvaringsplats för morötter och rödbetor så att vi kan lagra våra skördar.

Jag lovar även att återuppta mitt sy-intresse och försöka använda upp lite av mina tygreserver.

Jag tänkte även försöka lägga upp lite mer bilder på bloggen och starta om min garnstatistik. Den har onekligen stannat av och är i stort behov av en omstart.

Jag önskar mig lycka till med löftena och er andra ett gott nytt år!