onsdag 29 september 2010

Välgångstäcke

Nu har vi äntligen bestämt oss.
Det blir inget dop.
Vill Kasper döpa sig senare så får han göra det, men vi ska inte ta beslutet åt honom.
Däremot tänkte vi starta en ny tradition i vår familj genom att göra ett välgångstäcke åt Kasper. Ett lapptäcke med tygbitar från familj och vänner som vill önska lycka till i livet.

Idén fick jag av Humlan Hulda som gör ett täcke åt sin ofödda lilla guldklimp. Underbar idé som jag hoppas att många vill vara med på.

Alltså:
Alla som vill vara med på välgångstäcket (eller välkommen-till-världen-Kasper-täcket) kan skicka en tygbit, 20x20 cm (eller större) till mig. Tillsammans med tygbiten skickar man också en liten hälsning till Kasper. Det kan vara ett ordspråk, en dikt, ett "lycka till" eller något annat som man känner för. Hälsningen sätts in i ett fint album tillsammans med en bit av tyget så att man kan se vilken hälsning som hör ihop med vilken tygbit.
Titta på Humlans blogg (se länk ovan) och se hur andra har gjort.
Man kan i princip göra lite som man vill. Huvudsaken är att man har valt tygbit och hälsning med hjärtat.

För er som inte har min adress men ändå vill vara med kan kommentera här och meddela mig er mailadress så skickar jag min postadress så fort jag hinner.

tisdag 28 september 2010

Det är svårt med garn...

Efter att ha besökt en loppis i lördags så följde lite extra garn med mig hem.
Jag kunde liksom inte låta bli...
Två hekto med mjukt bomullsgarn för 5 kronor. Dessutom verkar det vara färgat med äkta indigo. Det var ju bara tvunget att följa med hem.
Så det blev två hekto på inkontot. Lite jobbigt att utkontot inte är lika stort...

Lite grand har det i alla fall blivit på utkontot och det är tur. Maken skulle nog protestera annars...
Septembersockarna i sockklubben är klara (84 gram)
Och två trevliga disktrasor (totalt 50 gram)

måndag 27 september 2010

Utlottning av mössor!


Titta vilka söta mössor!
En sådan vill jag vinna åt Kasper.
Dragning sker 15 oktober.

torsdag 23 september 2010

Snörvel...

Fortfarande förkyld... Både jag och Kasper.
Kasper verkar dock inte förstå att han är förkyld, vilket är tur. han är lika glad som vanligt, med den skillnaden att det inte är några problem att få honom att somna mitt på dan.

Idag ska vi åka med Hanna och Tesla till Sigtuna. Vi ska undersöka priserna på den lilla matbutiken som säljer ekologiska varor.

Det är konstigt det där med mat och pris. Förnuftet säger att maten borde vara dyrare än vad den är, men samtidigt tycker samma förnuft att det är jättedyrt när den ekologiska maten kostar fyra gånger så mycket som den vanliga. Ta socker till exempel. När vi var och handlade härom dagen så skulle vi köpa socker. Ett kilo ekologiskt socker kostade 18 kronor. Strax under det ekologiska sockret stod det vanliga sockret som också kostade 18 kronor. Skillnaden var att det priset gällde för två stycken tvåkilospaket, alltså fyra kilo.
Jösses...
Men jag var duktig och köpte det ekologiska sockret ändå.

Ska det verkligen behöva vara så att den ekologiska maten kostar så mycket mer än den vanliga?
Nu säger inte jag att den ekologiska maten nödvändigtvis behöver bli billigare, jag vet ju att det kostar att odla grönsaker och föda upp djur. Den vanliga maten kan väl istället bli dyrare så att mattillverkarna (och då främst bönderna) kan få lite valuta för sitt slit.
Samtidigt så skulle människor förmodligen tänka sig för innan de slösar med maten och slänger bort stora delar av det som är ätbart bara för att bäst-före-datumet har passerats.
Dyrare mat tror jag på!

måndag 20 september 2010

Disktrasa färdig

En stickad diskdrasa ger inte så många minusgram på garnkontot, 25 stycken närmare bestämt, men ut är ut som vi brukar säga och jag är nöjd med det lilla.

Någon bild blir det kanske senare när den är tvättad igen. Jag blev nämligen tvungen att använda den när den ordinarie disktrasan blev überäcklig efter att jag försökt städa efter mitt ljusstöpningsprojekt som jag hade för mig idag...
Nej, jag tänker inte berätta om det just nu. Kanske gör jag det senare när jag kommit på en bra metod som fungerar bättre än den jag använde idag. Men jag kan säga att den innefattade gamla ljusstumpar, en uttjänt pensel, en blyertspenna, en snutt garn, ett senapsglas, en fem centimeter hög konservburk och en kastrull med vatten.
Man skulle kunna säga att det kunde gått smidigare...

söndag 19 september 2010

Förkylning på gång

Nu verkar det som om både jag och sonen har blivit förkylda. Kasper är snorig och jag har ont i halsen och öronen.
Men men...
Det får gå ändå.

Idag ska vi gå till vallokalen för att rösta. Jobbigt när man inte vet vilka partier man ska rösta på.
Men det får också gå.

Därefter ska vi till Svärfarmor och plocka äpplen och päron. Det blir bra.
Äppelpaj ikväll kanske =0)

Jag har förresten glömt att tacka Maria för vinsten i den här utlottningen. Halsbandet var verkligen jättefint och precis min stil. Örtsaltet ska jag testa på ett frukostägg i veckan som kommer.
Tack tack!

torsdag 16 september 2010

Sossarna... *suck*

Sossarna tycker att jag borde rösta på dem i kommunalvalet. Detta talade de om för mig genom att skicka hem ett brev där de talade om hur idiotiska Moderaterna och det lokala partiet SFS är.
Det är ju precis så man INTE får min röst.
Att de dessutom inte är sanningsenliga i sin information när de gnäller på att Moderaterna inte håller med i olika situationer (exempelvis i upprustningen av det lokala centrumet) gör ju inte situationen bättre.

Nu är jag ju inte direkt något fan av Moderaterna heller, men jag känner att de har ungefär hundra gånger så stor chans att få min röst än vad Sossarna har. Varför? Jo, det ska jag tala om. Moderaterna avslutar inte alla sina utskick och uttalanden med: "Och för övrigt anser vi att Sossarna är idioter" eller andra meningslösa påhopp.

Ett exempel på de lokala Sossarnas mindre begåvade uttalanden såg jag för ett par år sedan när de höll på att rusta upp vägarna i kommunen. Då satt det skyltar lite här och var där det stod ungefär följande: "Socialdemokraterna i kommunen ser till att vägarna hålls hela och fina."
Det låter väl inte så farligt, men längst ned på skyltarna tyckte de att de var tvungna att lägga sig till med följande kommentar på sandlådenivå: "Och Moderaterna säger nej, som vanligt"

Hur puckat är inte det?
Om man inte kan bedriva sin politik utan att smutskasta de andra partierna i slutet av varje uttalande så kan man lika gärna hålla tyst. Kan det kanske vara så att Sossarnas politik är en smula svag och att det är därför man känner sig tvungen att ta till sandlådemetoden? Kunde man inte, i exemplet ovan, bara ha talat om hur bra det egna partiet var? Behövde man verkligen smutskasta det andra partiet i samma andetag?
Det kan ju mycke väl ha varit så att Moderaterna sade nej till en upprustning av vägarna, men det är väl inget man måste basunera ut på skyltar lite här och var i kommunen. Det står varje medborgare fritt att gå in på kommunens hemsida och titta hur partierna röstade i kommunfullmäktige när vägfrågan avhandlades.
Jag vill inte få sådan "information" uppkörd i ansiktet varje gång jag färdas längs med kommnunens vägar. Men... Det kanske bara är jag som är så känslig.


Nu gäller det bara att hitta en lämplig kandidat som ska få min röst. Just nu tycker jag att ingen av de lokala partierna är värdiga min röst. Kan man inte välja in en politisk vilde istället? Jag kan ställa upp om ingen är intresserad.

måndag 13 september 2010

En evighetssjal färdig för användning


En mjuk och gosig evighetssjal i svart angorablandning samt lite glittergarn. Inte helt fel att ge bort till någon som present.
Evighetssjalarna är skojiga projekt, eftersom de vare sig har insida, utsida, uppsida, nersida, fram eller bak. Resultatet blir ungefär som ett evighetstecken, därav namnet.
Om någon är intresserad av mönstret så går det bra att höra av sig. Jag skickar det så gärna!

torsdag 9 september 2010

Min nya stickbok


Så här ser min nya stickbok "Vampire Knits" ut. Jag köpte den på Science fiction-bokhandeln för 188 kronor. Det tyckte jag var överkomligt. Det är faktiskt en hel del fina mönster i den, även om jag tycker att de stickade ettiketterna för att blodgruppsmärka sina "blodflaskor" är att ta vampyrtrenden lite väl långt... Men jag har siktat in mig på ett par långstrumpor och en bolero som jag ska göra så fort jag har stickat månadens sockar till sockklubben. Jag vill ju liksom inte bli utkastad ur den, nu när jag äntligen har skaffat blogg och gått med!
Jag tänkte visa min pågående evighetssjal också, men svart gör sig sällan på bild så det får vänta tills den är färdig. Förhoppningsvis tar det inte så lång tid innan den är klar, det känns inte som om garnet räcker till så många centimetrar till.

tisdag 7 september 2010

Besök på jobbet

Jag och sonen åkte och hälsade på på jobbet idag efter att ha fikat med R och hennes son O. O är två dagar äldre än min lille knatte och, precis som alla barn i den åldern, jättesöt. Vi ska se till att träffas någon annan stans nästa gång, kanske hemma hon någon av oss, caféer är ju så tråkiga i längden (och dyrt blir det också...)

Jobbet var faktiskt okej. De blev så glada av att se mig och jag blev glad över att se dem. Kasper käkade upp en artikel för en av utredarna och gjorde slut på alla reservblöjor som jag hade med mig. Sedan somnade han.
Jag fick i alla fall reda på att det kanske inte är så dumt att komma tillbaka till jobbet i vår. Det kan kanske lösa sig med allt trassel som varit. Det känns skönt.

När jag ändå var i Uppsala passade jag på att gå in på YlloTyll för att klappa på lite garner. Oj vad mycket fint det finns och oj vad mycket fina mönster och modeller det hänger där. Men jag var ståndaktig och handlade inget. Jag måste få ner min garnräknare på minus först innan jag får handla mer.
Jag måste ju lägga upp lite bilder på mina pågående projekt snart. Det har gått aldeles för lång tid sedan jag visade upp något. Jag måste dessutom visa mitt senaste bokinköp... Nå ja. Det får bli imorgon.

Undrar just om jag får min vinst imorgon förresten... Jag är så nyfiken på hur örtsaltet smakar!

måndag 6 september 2010

Sömnbrist

Å vad jag vill sova...
Jag har inte sovit mer än två timmar i sträck den senaste veckan. Det tär verkligen på mig.
När min nye chef ringde mig idag och uppdaterade mig på hur det ser ut på jobbfronten så fick jag verkligen behärska mig för att inte gråta. Till hälften beror det på att jag är så trött och till hälften på att jag gruvar mig för att komma tillbaka till jobbet. jag trodde att det skulle ha gått över vid det här laget och att jag skulle kunna njuta av att vara hemma med världens underbaraste lilla pojke, men så verkar inte vara fallet. Jag har fortfarande magknip varje gång jag tänker på jobbet och jag känner paniken komma när jag inser att det bara är nio månader kvar till jobbstarten.
Jag önskar att jag kunde göra något åt det för jag vill ju verkligen jobba. Jag tycker att det är jättekul, det är bara situationen som den har varit de senaste två åren som inte har varit bra.
Så vad ska jag göra? Vad kan jag göra?
Vill de verkligen ha tillbaka mig på jobbet? Jag är skeptisk, eftersom jag är en sån där obekväm människa som säger vad jag tycker och kämpar emot både orättvisor och konstiga rangordningar. Jag tycker att alla människor är lika mycket värda, oavsett ålder, kön, utbildning, hudfärg, sexuell läggning eller märke på bilen. Detta gäller inte minst på jobbet där allas kämpaglöd behövs för att allt ska gå framåt och den försvinner ju om vissa inte räknas lika mycket som andra.
Jag vet inte... Kanske är jag obekväm och bevärlig och en sådan där som ingen egentligen vill ha tillbaka.
Jag vill ju bara få dra mitt strå till stacken och göra det jag är bra på - koordinera, sortera, registrera, ordna och fixa.

Äsch... Gnäll blir alltid extra gnälligt när man är trött. Och trött är jag verkligen.

Nu ska jag passa på att ta en liten tupplur i soffan innan Lilleman vaknar. Han sover kanske i en timme till och den vill jag ta vara på.
Sedan ska jag försöka sticka färdigt lite saker som ligger och väntar på mig. jag ska även försöka få tid till att väva några varv på min väv ikväll. Det vore inte så dumt att få den färdig snart. Vävstolen tar upp för mycket plats i lägenheten och den måste ner för att sonen ska få ett eget rum. *suck* vart ska allt garn bo istället? Kanske blir det en del utlottningar här på bloggen. Inte en sådan dum idé faktiskt...
Hmm... Återkommer om det senare tror jag.