lördag 29 september 2012

Plugghäst

Idag har jag pluggat.
Jag läser nu mera dubbla kurser på universitetet och jag har nu läst igenom diverse kurslitteratur som sig bör.
Det är faktistk riktigt intressant.
Duktiga jag!

Dock blev jag riktigt besviken när jag tänkte logga in på SVAR:s hemsida där jag spanat in lite intressanta handlingar som jag skulle använda mig av i en inlämningsuppgift. Det visade sig att det som jag trodde var en gratistjänst i själva verket var en betaltjänst som kostar i runda slängar 250 pix i månaden. Det var jag inte beredd på. Jag hade fått intrycket av att det skulle kosta gratis för oss som är studenter, men så var visst inte fallet.
Å andra sidan kan man ju kanske ta den kostnaden i en månad eller så, bara för att slippa åka till Riksarkivet eller något av Landsarkiven. Det kostar ju också en slant. Ta Riksarkivet som exempel:
- Tåg tur och retur = 150:-
- Lunch + fika = 100:-
Totalt: 250:- = samma pris som en månads användande av dokumenten på hemmaplan. Man slipper även använda vita hadskar för att kunna peta på handlingarna.
Dessutom får man ungefär fem kannor te för samma pris som en kopp dito på RA och ingen har några som helst åsikter om hur nära dokumenten man dricker teet och äter sina mackor.

nå ja...
Vi får se vad som händer. Kanske jag köper in mig på de där handlingarna. det verkar ju onekligen enklare än att springa till RA titt som tätt...

torsdag 27 september 2012

Söta barn

Följande scen utspelade sig igår när jag hämtade sonen på förskolan:

Sonen: Mamma, bär mej.
Jag:  Du kan ju gå själv, det vet jag.
Sonen: Nej, det vet du inte
Jag: Jo, det vet jag. Kan inte du bära mig istället?
Sonen, bekymrat: Men... Jag har så små händer.

Vi enades om att helt enkelt hålla varandra i handen tills vi kom till bilen.

måndag 24 september 2012

Dagens snackis

Idag var det verkligen garnets vara eller icke vara som var dagens snackis på jobbet.
Inte hade jag väl kunnat tro att så många skulle komma rusande till mitt försvar!
Sällan har väl Stora Myndigheten överrösts av så mycket garnsnack på en och samma dag.
Tack alla ni som gjorde min dag idag!

Och för er som inte arbetar på Stora myndigheten, så här gick det till:

Jag började dagen med ett lite lagom jobbigt möte om arbetsmiljön på min enhet och när det var slut bad jag om ett par extra minuter med enhetschefen. Jag frågade helt enkelt vad som egentligen hade sagts angående mitt handarbete och hur stora växlar jag egentligen behövde dra på detta. Till min glädje såg chefen en smula lättad över att det var detta jag ville prata om och meddelade att hon absolut inte såg det som ett problem att jag handarbetar på mötena. Hon lovade dessutom att ta kontakt med personen ifråga och berätta att jag tagit illa vid mig över att det hela kommit till min kännedom via mina två chefer och inte direkt från henne.
Efter några timmar ringde telefonen och jag fick en ursäkt från den som undrat över mitt handarbetande. Hon beklagade att jag tagit illa vid mig och att min chef upplyst henne om att mitt handarbete inte hindrar mig från att delta i diskussioner utan att det snarare är tvärtom.
Jag bekräftade att så är fallet.
Hon lovade då att det var helt i sin ordning med handarbetandet, förutsatt att jag informerade alla eventuellt nytillkomna bekantskaper om varför jag gör som jag gör.
Det lovade jag utan omsvep och vips var handarbetande lagligt på Stora Myndigheten.

Nu gäller det bara att fixa en ordentlig underground-rörelse på jobbet så att garnet kan få fortsätta att frodas. Tips på lämpliga initieringsriter välkomnas.

söndag 23 september 2012

Så har det hänt

Fem år tog det, men nu har det slutligen inträffat.
I fem år har jag handarbetat på mer eller mindre varje möte som jag deltagit i på jobbet. Det är mitt sätt att koncentrera mig och registrera vad som sägs. Jag är inte på något sätt ouppmärksam, snarare tvärt om. Om jag inte skulle ha mitt handarbete så skulle jag börja fundera på allt annat än mötet och låta tankarna vandra iväg, vilket i sin tur skulle innebära att jag inte lyssnar och tar del av vad som sägs.
Jag är fullt medveten om att mitt handarbete kan ses som nonchalant och ouppmärksamt och det är därför jag alltid informerar nya mötesbekantskaper om vad jag gör och varför. Jag talar även om för mina kollegor att det är helt okej att tala om för mig om det är någon som av någon anledning inte vill att jag ska hantverka på mötet. Jag lovar dessutom att inte bli upprörd.

I torsdags fick jag således min första reprimand angående detta.
Jag kan väl inte säga att jag är förvånad över att någon har åsikter om mitt sätt att hantera möten, men jag är ytterst förvånad över:
  1. att jag fick tillsägelsen en dag efter mötet
  2. att jag fick den av någon annan än den som stört sig på mitt virkande
  3. att den som fick äran att berätta för mig inte heller hade hört det hela från "hästens mun" utan satt i tredje led.
Dessutom skall det nämnas att mötet jag var på handlade om arbetsmiljö där vi bland annat nämnde det här med rak kommunikation. Den som störde sig på mitt hantverkande och som inte klarade av att berätta det för mig personligen utan ansåg sig behöva gå via både enhetschef och gruppchef är dessutom anställd på HR för sina speciella kompetenser i bland annat psykologi.
Om inte det räknas som ironi så vet jag inte vad som gör det.

Jag måste säga att jag inte vet hur jag ska handskas med det ännu. Jag kan dock säga att det har förstört min helg mer än vad jag skulle ha velat. Det borde inte ha stört mig så mycket som det har gjort, men nu är det som det är och jag måste ta hand om det på något vis. Vi får se hur jag gör...

Hantverka på möten vill jag inte sluta med. Det skulle innebära total katastrof för min koncentration.

Lösning tack!

söndag 9 september 2012

Lyckad dag!

Idag har jag verkligen gjort ett gott dagsverke.

Dagen började med att jag klev upp ur sängen medan sonen och maken fortfarande sov. Jag smög på mig kläderna och gick ut i tvättstugan för att vika tvätt.
När sonen vaknade gjorde jag frukost åt honom och mig samtidigt som jag försökte värja mig från de värsta gnäll-attackerna (sonen är inne i gnälla-och-gråta-över-allt-perioden och vi hoppas innerligt att den snart är över)
När frukosten var avklarad gick jag ut och grävde i trädgårdslandet.
Vi håller på att göra odlingslimpor i de nybygda odlingslådorna, eftersom jag tror att det kommer att bli mycket bättre än den jobbiga och kompakta jorden som finns där idag. Detta innebär att jag har grävt i lerjord i två dagar, flyttat mängder med ris och trädgårdskompost samt lagt på en massa gräsklipp. Nu ska bara jorden skyfflas tillbaka ovanpå så är EN låda klar. *pust*
Jag räknar med att hinna skotta tillbaka jorden under kvällarna denna vecka, men vad jag räknar med och vad verkligheten tillåter är två vitt skilda saker.
Kanske blir det en låda till nästa vecka, men det beror på vädret.
Regn = kompakt lera = hopplöst att skotta = ingen odlingslåda.

Mitt i alltihop kom grannen på att hon inte hade frågat mig om svampplockning på flera dagar. Jag tackade ja och hängde med henne i ungefär en och en halv timme innan vi återvände med ett par liter blandad svamp, ungefär 1,5 liter blåbär och hallon samt några äpplen som jag snodde (med visst tillstånd så klart) från grannens sons äppelträd. han hade så många (både äppelträd och äpplen) att han inte skulle sakna dem.

Det visade sig också att sonen hade ett outnyttjat potatisland bakom sin verkstad. Jag ska undersöka möjligheterna att hyra in mig där senare. Kanske jag kan få ett ordentligt potatisland till sommaren!

Väl hemma igen blev det mer grävande och skyfflande samt matlagning och mera skyfflande.

Efter middagen blev det en dryg timmes svamprensande innan det fick bli lite tid även till datorn och mina övriga intressen.

Och till alla er som inte anser att man skall arbeta på söndagar: Detta är inte arbete. Det är fritid med kvalité!

fredag 7 september 2012

Förkylning igen

Så var det dags för förkylt barn igen.
Feber, gnäll och ännu mera gnäll.
*suck*
Tur att han är bedårande när han inte gnäller.

Idag åt vi gräddstuvad lever till middag.
Det gick ned hos både sonen och maken men jag, som var den som ville göra maträtten från första början, klarade inte av att få i mig hela min portion.
Jag vet inte vad som var skillnaden från förra gången jag åt det (och då var det jättegott, det minns jag tydligt) men denna gång växte det liksom i munnen och jag ville verkligen inte äta upp. Märkligt...
Vi får använda resterna i en paj eller så, där de kan få dela konsistens och smak med andra saker som väger upp det obehagliga.

Något annat som är märkligt är min nuvarande inställning till godis och sötsaker.
Jag har tidigare aldrig kunnat tacka nej till bullar, kakor och godis. Särskilt inte när det har serverats i samband med konferenser och kurser. Då har det snudd på varit omöjligt att inte äta sig fullständigt fördärvad och det har alltid slutat med att jag mått illa på hemvägen av allt ätande.
Onsdag och torsdag denna vecka var vi på planeringskonferens med jobbet och jag åt inte en enda konferensgodis, kaka eller bulle på två dagar. Alla andra åt, men inte jag. Jag ville helt enkelt inte ha.
Helt otroligt!
Att satsa på att äta lågkolhydratkost verkar tydligen funka för mig och mitt sötsug. Det verkar även fungera för mitt småätande och för mitt humör. Lysande!
Med detta som facit tänker jag fortsätta och se hur det går med vardagen här framöver.


Detta blev ett splittrat och något förvirrat inlägg, men det får ni ha lite överseende med.
Jag ska försöka lägga upp ett par bilder snart också. Det börjar vara dags nu tycler jag...