måndag 26 augusti 2013

Trafikstörning

Till Dig du medelålders+ man i den silvergråa Audin av stor och vräkig modell som tutade argsint åt mig i rondellen vid SLU häromdagen.

Att jag skulle åka rakt fram genom rondellen stod tämligen klart, men det stod inte lika klart var bilarna till vänster om mig skulle ta vägen.
Visserligen gjorde jag mig skyldig till en liten extra tvekan som möjligen var onödig, men hellre en extra tvekan än att krocka tycker jag. Och för att vara ärlig, det hela tog ju bara några sekunder extra. Ett fåtal sekunder som vi båda lätt borde kunna offra för att säkert komma hem till våra familjer.
Detta tycks dock inte vara Din inställning.
Vad fick Dig att tro att du hade rätt att bedöma trafiken åt mig?
Varför tyckte Du dig veta vad jag såg?
Och varför i hela fridens namn fick Dig att tuta när jag började köra ut i rondellen så att jag fick bromsa in ännu en gång?
Jag hoppas att du är medveten om att Du genom detta handlande fördröjde din hemfärd med ytterligare säkert tre sekunder.

När vi tagit oss förbi rondellen körde Du raskt förbi mig bara för att sedan fastna bakom några andra lånsamma fordonsförare vid nästa lilla rondell. Pilutta dig!

det ör inte utan att jag undrar över hur Du hade reagerat om jag varit lite mer impulsiv och faktiskt gjort det som föll mig in, nämligen stannat min bil, kastat mig ur och gått fram till Dig och din Audi och skällt ut dig efter de fina och välkomponerade noter som jag just då hade i huvudet.
Kanske tur för Dig att jag inte gjorde det. Det hade ju tagit flera sekunder extra. Kanske till och med flera minuter. Hemska tanke...

Ett litet tips från mig till Dig: Hakuna Matata

måndag 19 augusti 2013

Hemma igen!

Jag insåg just att jag skrev fel i det förra inlägget och att vi inte alls åkte till Dublin utan till Edinburgh. Inte bara fel stad utan helt fel land! Resfebern måste ha varit stark där i förra veckan...
Nå ja... Det var ju lite rätt eftersom Maken kom hem från just Dublin strax innan jag skrev det förra inlägget.

Borta bra men hemma bäst är ett talesätt som passar bra in på mig.
Jag avskyr att åka bort.
Normalt försöker jag dölja detta, men denna gång satte PMS-eländet stopp för detta. I det tillstånd som jag var i de tre första dagarna av resan så hade jag gärna sett att hela resesällskapet hade dragit åt pipsvängen och lämnat mig kvar i ett hörn av hotellrummet med ett täcke över huvudet.
Det gjorde de dessvärre inte och de stackarna fick lida för det.
Jag var så otrevlig och okamratlig som det bara var möjligt. Jag menade det inte och jag ville det inte, men PMS-djävulen struntade i vad jag ville och fortsatte fräsa åt allt och alla.
Tack och lov blev det bättre efter ett par dagar och den vanliga, lite trevligare Ylva fick lite luft igen.

De första nätterna bodde vi på ett helt fantastiskt hotell där personalen verkligen gjorde allt för att vi skulle känna oss hemma.
Rummen var toppen.
Sängarna var toppen.
Kuddarna var toppen, och det vill inte säga lite för en som alltid tar med sig egen kudde på alla resor som innebär övernattning.
Utsikten och omgivningarna var toppen.
Och för att inte tala om maten! Helt fantastisk! Och på hur många ställen får man frukostmeny när man vaknat? Ingen buffé så långt ögat nådde. Havregrynsgröten var dessutom kokad på mjölk och grädde itsället för vatten så den var också något alldeles extra.
Om ni någonsin funderar på att åka till Skottland så är Mhor hotel värt att åka en rejäl omväg för. Bara så att ni vet...

Kanske kommer det några bilder också...

torsdag 8 augusti 2013

Ensamma hemma

Så var maken och jag hemma ensamma.
Sonen stannade hos Farmor och Farfar på Gotland medan jag tog flyget hem igen. Jobbigt.
Imorgon kommer Mamma, Pappa, Bror och Svägerska för att på söndag åka med oss till Dublin. Kul!

Trädgården är grön nu igen för nu har det regnat! Toppen!
Vindruvorna i växthuset växer så det knakar och tomaterna mognar på löpande band. Jag har sagt åt grannens barnbarn att de får komma och plocka vindruvor medan vi är borta. Det vore ju synd om ingen åt upp dem, nu när de är så fina.
Grannen har fått i uppgift att vattna blommorna och i gengäld plocka så mycket bönor hon orkar. De är rejält många nu...

Årets gurkor blev en besvikelse. I bästa fall är de bara beska i skalet och i värsta fall helt igenom oätliga. Tur att andra grannen har fina gurkor som man kan få. Bra med grannsämja tycker jag :)

Nu ska jag slappna av i soffan tillsammans med maken, en bra film samt min stickning. Jag ska nog glädjas lite extra åt att det regnar också. Trädgården behöver vattnet nu.

Undrar förresten när jag ska orka lägga upp lite bilder här? Man kan ju tycka att det börjar vara dags nu...