söndag 24 februari 2013

Kära Pappa

Min älskade Pappa fyller 60 år idag.
När blev han så gammal? Min Pappa som alltid varit "i sin krafts dagar"?
Är han fortfarande i sin krafts dagar? Vet faktiskt inte... Det verkar ju inte råda brist på energi eller kreativitet direkt, men är det som förut? Kanske inte.
Kan ens föräldrar inte vara "som de alltid varit"? Det är så jobbigt att komma på att de börjar komma till den där åldern när pensionen hägrar. Det betyder ju att jag också blir äldre. *suck*

Igår firade vi Pappa i alla fall genom att ha öppet hus.
Vi (med vi menas jag, maken, min bror, hans sambo, Mamma och Pappa) skurade golvet i hans nybyggda verkstad, ställde upp lånade bord och stolar, lade ut mattor på golvet och fixade med musik. Vi hämtade tårtor från världens bästa tårtmakerska (kanske att tre tårtor var en för mycket...) och gjorde fem smörgåstårtor (varav en mjölkfri och en glutenfri). Vi hade också bakat två sorters bullar (mjölkfria), två sorters kakor (mjölk-, gluten- och sockerfria) och en sorts muffins (också mjölk-, gluten- och sockerfria).

Till kalaset kom ett lagom stort gäng (dock inga av Pappas arbetskamrater. SKÄMS!) av blandad härkomst. Roligast var nog veteranbilsgänget som hade åkt ända från Skåne (!) och Uppsala enkom för att fira Pappa. Riktigt oväntat, men mycket skojigt!
De sista gästerna kom vid 18-tiden och stannade i dryga tre timmar vilka de nyttjade till att sitta och berätta historier om hela byn och lite till. Helt fantastiska historer, både sådana som känns sanna och sådana som kanske möjligen är skarvade lite här och där. Vissa gånger önskar man att filmkameran var konstant rullande. Tänk att ha alla de där rövarhistorierna på film!

Nu är alla sakerna bortplockade och allt är under kontroll igen. Tårtorna har vi dock kvar att äta upp *pust*
Jag som skulle vara en sådan där som inte skulle äta tårta fram till min egen födelsedag. Men det kanske gäller från och med imorgon då? Eller i övermorgon... Eller när vår bit av pappas tårta har tagit slut... Sedan!
Men smörgåstårta går inte under samma regler tror jag. De går ju under inte-äta-macka-regeln som jag ännu inte har upprättat. Dessutom är det mest morötter på den där tårtan så den räknas inte bara därför... Så de så!

söndag 10 februari 2013

Det där med bilder...

Jag gjorde ju upp någon sorts nyårslöfte där för några veckor sedan som handlade om att jag skulle börja lägga upp bilder på bloggen igen.
Det verkar som att det löftet sket sig...

Nå ja... Tur att året är längre än januari och halva februari.

Så fort jag hunnit med att sticka/virka/nålbinda/sy färdigt någonting så ska jag ta några bilder.
Jag ska ju uppdatera garnstatistiken också så det kan väl bli ungefär samtidigt kan jag tänka.

På handarbetsfronten så håller jag i alla fall på med en helt gigantisk mormorsruta i riktigt tunt bomullsgarn. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha den till, men den är ganska fin =0)

Jag planerar även att sy lite av allt det tyg som jag har insett att jag har. Kanske några klänningar i 60-tals stil?

Jag ska även spinna upp all ull som ligger i kökssoffan. Det är ganska många kilo...

Utöver detta så ska jag måla den nyss nämnda kökssoffan samt åtta stolar i någon lämplig färg.
Köksbordet behöver också slipas.
Vid närmare eftertanke behöver nog sonens säng ett nytt lager färg också.
För att inte tala om alla pallar som står här och ser fula ut...
Och visst måste alla skärbrädorna i köket hyvlas av också. De ser ju inte riktigt kloka ut med sina djupa jack. Inte är det särskilt hygieniskt heller. Säkert både en och två miljoner bakterier i de där fårorna.
Tur att vi inte är så kräsmagade i den här familjen =0)

Nu blir det lite Sagan om ringen igen innan läggdags.
Fina kläder.
Skäggiga, smutsiga karlar i fina kläder.
Skäggiga, smutsiga karlar i fina kläder som svingar svärd.
Skäggiga, smutsiga karlar i fina kläder som svingar svärd och pratar alviska.
*myyyys*

(märkligt vad verkligheten var långt borta nu...)

söndag 3 februari 2013

Bara jag

Igår hade jag en jättebra dag.
Strax innan lunch åkte jag iväg till min älskade bästis J för att bara vara jag en stund. Jag ville slippa att vara både mamma, fru och gnällkärring hela eftermiddagen. Det lyckades riktigt bra!

Jag blev bjuden på en jättegod lunch med haloumi och bulgursallad. Jag hade helt glömt att bulgursallad kunde vara så där gott.

Efter lunchen gick vi ner på stan och tittade i affärer. Vi hann med några second-hand-butiker och lite annat spännande. Det var väl egentligen tänkt att jag skulle handla mest saker men det slutade med att jag köpte en kalligrafipenna och J köpte tyg till gardiner. När vi hade tittat nästan klart i affärer gick vi till världens bästa bageri och åt varsin semla. En perfekt avslutning på shoppingrundan!

Sedan gick vi hem till J:s fina lägenhet, kokade te och pratade sömnad. Jag vill sy en varm kappa och jag har en hel massa idéer som inte alltid är så lätta att göra verklighet av, vilket J hjälpte mig att inse. Vi pratade, ritade och planerade. Det blev inte så mycket sömnad, men det kändes inte så viktigt. Det viktiga var det trevliga sällskapet och frånvaron av familjen =0)

När jag sedan kom hem strax innan Melodifestivalen så kunde hade jag förvandlats till en snäll och trevlig mamma och fru igen. Det kändes så skönt. Jag har helt enkelt inte varit mig själv den senaste tiden, men efter en härlig och kravfri eftermiddag med J gjorde verkligen underverk.

Tack snälla bästis för att du orkar lyssna på mitt gnäll och mina icke-bekymmer och för att du finns när jag verkligen behöver det!

fredag 1 februari 2013

Kan man få börja om?

Vissa dagar borde man bara få skicka upp Game Over-skylten och börja om från där man sparade senast.
Idag är verkligen en sådan dag.

Det började med att jag, sonen och maken vaknade på dåligt humör och med osedvanligt kort stubin.
Sonen inledde starkt med att gnälla över att han fick precis som han ville (toalettbesök, tv-tittande och frukost).
Maken fortsatte strax därefter med att trampa rejält i klaveret när hans omtänksamma och händiga fru glatt räckte fram en ny fin halsduk efter att hans gamla halsduk hamnat i tvätten. Hans svar på halsduken och hustruns förväntansfulla leende var: Eeeh... Nej tack. Jag tycker inte om färgerna. De går inte så bra ihop med svart. Varpå han strax tog på sig sin gamla noppiga halsduk i polyester-fleece (!!) och gick till jobbet.
Behöver jag ens nämna att den nya halsduken var hemstickad i mjukaste (och kli-fritt) ullgarn?
Då kontrade sonen strax med att gråta över att han inte fick någon halsduk (även om han inte visste att det var just detta som maken fick). Jag kastade till honom den av maken ratade halsduken och hoppades på att han skulle bli gladare än sin far.
Nå ja... han slutade i alla fall att gråta. Alltid något.

Och så fortsatte dagen på samma tema.

*suck*

Undrar just var jag sparade senast?

Game Over...