måndag 6 september 2010

Sömnbrist

Å vad jag vill sova...
Jag har inte sovit mer än två timmar i sträck den senaste veckan. Det tär verkligen på mig.
När min nye chef ringde mig idag och uppdaterade mig på hur det ser ut på jobbfronten så fick jag verkligen behärska mig för att inte gråta. Till hälften beror det på att jag är så trött och till hälften på att jag gruvar mig för att komma tillbaka till jobbet. jag trodde att det skulle ha gått över vid det här laget och att jag skulle kunna njuta av att vara hemma med världens underbaraste lilla pojke, men så verkar inte vara fallet. Jag har fortfarande magknip varje gång jag tänker på jobbet och jag känner paniken komma när jag inser att det bara är nio månader kvar till jobbstarten.
Jag önskar att jag kunde göra något åt det för jag vill ju verkligen jobba. Jag tycker att det är jättekul, det är bara situationen som den har varit de senaste två åren som inte har varit bra.
Så vad ska jag göra? Vad kan jag göra?
Vill de verkligen ha tillbaka mig på jobbet? Jag är skeptisk, eftersom jag är en sån där obekväm människa som säger vad jag tycker och kämpar emot både orättvisor och konstiga rangordningar. Jag tycker att alla människor är lika mycket värda, oavsett ålder, kön, utbildning, hudfärg, sexuell läggning eller märke på bilen. Detta gäller inte minst på jobbet där allas kämpaglöd behövs för att allt ska gå framåt och den försvinner ju om vissa inte räknas lika mycket som andra.
Jag vet inte... Kanske är jag obekväm och bevärlig och en sådan där som ingen egentligen vill ha tillbaka.
Jag vill ju bara få dra mitt strå till stacken och göra det jag är bra på - koordinera, sortera, registrera, ordna och fixa.

Äsch... Gnäll blir alltid extra gnälligt när man är trött. Och trött är jag verkligen.

Nu ska jag passa på att ta en liten tupplur i soffan innan Lilleman vaknar. Han sover kanske i en timme till och den vill jag ta vara på.
Sedan ska jag försöka sticka färdigt lite saker som ligger och väntar på mig. jag ska även försöka få tid till att väva några varv på min väv ikväll. Det vore inte så dumt att få den färdig snart. Vävstolen tar upp för mycket plats i lägenheten och den måste ner för att sonen ska få ett eget rum. *suck* vart ska allt garn bo istället? Kanske blir det en del utlottningar här på bloggen. Inte en sådan dum idé faktiskt...
Hmm... Återkommer om det senare tror jag.

1 kommentar:

  1. Oj, låter som du har det jätte tufft!! Stå på dig med vad du tycker & känner inför abretet & hoppas att ngn lyssnar & kan stötta dig =) Tupplur låter härligt, hoppas lilleman låter dig sova så ni är pigga båda sen, så du kan sticka/väva med gott samvete =) Kram

    SvaraRadera