söndag 25 november 2012

Förvånande

Igår kväll satt jag och Maken och tittade på en live-sändning från Dreamhack. Det som livesändes var finalen i en Starcraft II-turnering. Bäst av sju matcher. Två koreaner i final. 1:a pris: 250.000 SEK

Jag kom på mig själv med att tycka att det hela var ytterst spännande och att jag satt och höll andan när den ene koreanen, som uppenbarligen var sjukt duktig på det han gjorde, höll på att spöa den andre koreanen, som var ännu skickligare i sitt spelande.
Tyvärr förlorade den förste killen fyra matcher i rad så det hela var snabbt över.

Både jag och Maken funderade på hur långt vi själva hade kommit på samma tid som finalspelarna lyckades bygga en hel armé och spöa upp varandra (i tid: ca 10 minuter). Vi räknade med att vi nog hade hunnit bygga vår första byggnad och skapat ett par nya gubbar. Inget mer.

Av detta drog jag några slutsatser:

Slutsats 1: De där killarna är helt sanslöst skickliga spelare!
Slutsats 2: 250.000 spänn för att spela dataspel i ett par dagar är en ganska okej lön.
Slutsats 3: Jag gillar att titta på datanördar som sparkar varandras stjärtar i en virtuell sci-fi-värld.
Slutsats 4: Människor som är duktiga på vad de gör är intressanta (dock inte Zlatan, han är obehaglig)

Samtidigt längtade jag lite tillbaka till den där tiden när jag faktiskt vara ganska bra på Starcraft och i alla fall hade en liten möjlighet att vinna ibland. Nu tror jag att till och med Sonen skulle kunna vinna över mig om han bara fick chansen. Det ska han inte få...
Jag kan inte låta bli att fundera på om jag har det bättre nu, utan datorerna, eller om jag har missat något? jag menar... jag har ju inte ens Facebook.
Har jag missat världen eller har världen missat mig?

Jag tror att jag ska spela lite Starcraft nu...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar