onsdag 28 mars 2012

Sjuka igen...

I måndags blev sonen sjuk. Vi tänkte dela upp VAB:andet på följande sätt:

måndag: Maken hämtar sjuk son på dagis.
tisdag: Jag är hemma med sjuk son och lämnar över till maken på kvällen när jag har mitt vattengympapass
onsdag: Jag är hemma med sjuk son.
torsdag: Maken är hemma med eventuellt sjuk son. Med eventuellt menas att hans sjukdomar bara brukar vara i ett par dagar och det verkade inte så farligt denna gång.
fredag: Jag är hemma som vanligt.

Man kan väl säga att det inte blev riktigt som vi hade tänkt oss...

Igår (tisdag) var sonen hyfsat pigg. Snorig och hostig, men vid gott mod. Vi tog till och med beslutet att åka iväg på kvällen för att äta soppa i församlingshemmet till den kyrka vi bodde nära innan vi flyttade. Allt flöt på bra och jag gick till min vattengympa och höll mitt pass.
När jag kom hem så hörde jag en ynklig röst från sonens sovrum. Det var maken som hade feberfrossa och låg där i sonens säng med en alltför vaken, och sjuk, lite pojke bredvid sig. Han bad mig att ta över nattningen så att han kunde få gå och bädda ner sig. Vi gjorde så och efter en stunds övertalning så sov även sonen.
Ett par timmar senare vaknade sonen och ropade på mamma. Jag bar in den febriga lilla varelsen till vår säng och gav honom alvedon och vatten, vilket var tur. Strax efter att han fått vattnet började han få feberkramper och naturligtvis blev han rädd av det. Vem skulle inte bli det...
Nattvaket slutade inte förrän omkring 05.30 för mig. Däretfter fick jag sova i 90 minuter innan sonen hävdade att han var vaken. *suck*

Fram till lunch idag var sonen hyfsat pigg, trots dubbelsidig ögoninflamation, hosta och annat trams, men sedan brakade det loss. Eller... brakade loss kanske är fel uttryck. Klappade ihop är nog snarare ett mer korrekt ordval.

Sonen bad om att få gå och lägga sig!

Vad säger man då? Det var ju bara att gå till sängen och bädda ner honom. Vi läste några böcker och sedan somnade han utan att trilskas.
När han vaknade så fortsatte sjuklingen att vara just det. Sjuk.
Får se om jag lyckas få i honom någon mat nu...

Maken då?
Jo, han har fortfarande feber och har sovit större delen av dagen.
Hoppas att han friskar på sig tills imorgon bara...
Risken är nämligen ganska stor att det är min tur då.

2 kommentarer:

  1. Barfota är bättre än obekväma skor, men eftersom jag behöver extra stötdämpning under hälen är skor att föredra.

    Hoppas ni blir friska snart!

    SvaraRadera
  2. Klart att jag läser Ketchupsmammans blogg. Annars hade jag aldrig hittat hennes bok.

    SvaraRadera