lördag 16 oktober 2010

Lite smått och gott

När jag började baka mitt eget matbröd för en si så där sju år sedan så trodde jag att jag kunde göra som Mormor och baka "på en höft". Det kunde ju inte vara så svårt...
Jag lärde mig ganska snabbt att jag inte kunde det.
Det smakade visserligen gott men smuligare bröd än mitt fick man leta efter.
När jag slutligen tog mitt förnuft till fånga och svalde stoltheten så konsulterade jag en bakbok. Där fanns det massor av bra recept på hur man skulle göra ett gott och osmuligt bröd. Det gjorde susen! Jag lärde mig hur jag skulle handskas med ingredienserna och nu mera kan jag göra som Mormor och baka på en höft.
Trägen vinner!

Idag har jag bakat bröd.
Riktigt gott bröd!

Jag tänkte först göra en surdeg, men jag orkade inte vänta tills imorgon med att baka så jag smulade i lite jäst också. Det blir ju inte riktigt samma sak, men det blir ju gott ändå =0)
I degen hade jag diverse kross (rågkross, vetekkross och lite annat...), en omgång (inte riktigt färdig) rågsurdeg, vatten, vetemjöl, ungefär 25 gram jäst och lite salt. Mängderna är alltid lite svåra att avgöra när jag bakar eftersom "på en höft" är svårt att mäta, men jag skulle gissa att jag använde mig av ungefär 1,3 liter vatten och lagom mycket mjöl för att det skulle bli en ganska kladdig deg.

Jag provade även att ungsbaka mina egna chips.
Tunnt skivade potatisar och morötter som fick gräddas på låg värme (omkring 100 grader) i ugnen tills de var gyllenbruna.
Det blev helt okej. Lite väl mycket stärkelse på potatisen, men helt okej. Nästa gång ska jag lägga potatisskivorna i vatten en stund innan jag stoppar in dem i ugnen så borde en del av stärkelsen försvinna.
Morötterna däremot blev jättegoda! Eventuellt ska jag använda mig av lite högre värme nästa gång så att de får lite mer färg.

Ett rörigt inlägg blev det visst, men det får ni stå ut med =0)
Nu ska jag gå och titta efter om sonen har somnat.

1 kommentar:

  1. Min mamma sa också att hon bakar brödet på en höft, så de instruktioner jag fick var därefter. Det blev inte alls bra och jag har aldrig försökt igen. Däremot blev det bra när min bror fick mer precisa instruktioner av henne. Så det kanske finns hopp ändå. Om jag vågar försöka.

    SvaraRadera